Stora Arkanans Tre Själsvåningar

13.03.2018

INNEHÅLL


FÖRORD
DEN STORA ARKANAN
   Narrens resa genom den Stora Arkanan
   Narren ur ett historiskt perspektiv
PLATONS SYN PÅ SJÄLEN
   Drifts- eller begärsdelen (epithyêtikón)
   Affetkdelen (thymoeidês)
   Den rationella delen (logistikón)
SJÄLENS TRE VÅNINGAR
   Våning 1: Det medvetna (kort 1-7)
   Våning 2: Det omedvetna (kort 8-14)
   Våning 3: Det högre medvetna (kort 15-21)
REFERENSER

FÖRORD

I studiet av Tarot så bör man komma ihåg att hela filosofin och kunskapen som ligger bakom korten, kan spegla människan och hennes liv på flera olika plan. Många människors syn på just Tarot är, att kortlekens användningsområde enbart rör sig inom ramarna för spådomar och siande om en tämligen oviss framtid. Personligen så kan jag tycka att det bästa vore att ägna sin tid åt att kartlägga sitt liv så som det ser ut just nu, samt att söka efter en förståelse för varför saker och ting har blivit som de har blivit. Just detta är en aspekt av tarot-systemet som jag håller mycket högt; alltså kortens fantastiska möjligheter vad gäller att spegla antingen sig själv eller en annan människa på djupet. Vad finns egentligen där inne, inom oss själva? Vad döljer sig i djupet av vår egna tankeverksamhet och vad ligger till grund för de känslor som vi på daglig basis upplever, eller genomlever? Vilka är vi - vem är jag, och vem är du?

"Korten representerar, med sina arketyper, alla glädjeämnen och sorger som en individ kan uppleva under en livstid. Beroende på hur man reagerar på bilderna får man en insikt om sina egna känslor och tankemönster." 

- Mary Packard

För mig handlar Tarot om så mycket mer än spådomar och siande av sådant som kanske komma skall. Med andra ord; jag vill mena att korten i både den Stora- och Lilla Arkanan är nycklar som finns till för oss människor som vill lära känna oss själva på djupet. Genom korten så kan vi komma i kontakt med oss själva, tack vare de symboler som varje kort är uppbyggt av. Detta symbolspråk kan berätta någonting om hur det är att vara människa med allt vad det innebär. Symbolerna kan berätta något om hur det är att vara en människa som har antingen ett fungerande eller icke-fungerande känsloliv, eller en människa som har en destruktiv eller konstruktiv tankeverksamhet. Korten kan också öka förståelsen för vad det innebär att vara en människa vars bas och grund i livet är stabil eller skakar i sina grundvalar, samt hur det är ställt med vår egen kroppsliga och psykiska energinivå. Men symbolspråket kan även beskriva de olika faserna i en människas personliga och andliga utveckling.

Jag vill alltså påstå att Tarot speglar människan - hela människan och hennes tillvaro här på jorden.

Mvh

Staffan Stridsberg


DEN STORA ARKANAN

Att arbeta med den Stora Arkanans kort är att arbeta på djupet. Dessa kort kan betraktas som en mytologisk berättelse i bildform - en sammanhängande berättelse som handlar om den själsliga utvecklingen hos varje människa. Varje kort är likt ett fönster, genom vilket man kan blicka ut över den inre trädgården och steg för steg betrakta själens förvandling.

Att betrakta korten i den Stora Arkanan som tre delkapitel i en mytologisk berättelse, menar vissa är en direkt parallell till Platons teori om de tre själsliga beståndsdelarna: drift, vilja och förnuft. Enligt Platon så var det en nödvändighet att själens tre beståndsdelar skulle integreras. Detta genom att de skulle renodlas och förädlas till tre dygder. Förädlingsprocessen symboliseras av resan från det lägsta trumfkortet till det högsta i Stora Arkanan. För att förstå sambandet mellan de själsliga beståndsdelarna och Tarotkorten så bör man betrakta den första våningen - kort 1 till 7 som själens driftdel, vilken ska renas genom dygden Måttfullhet. Den andra våningen som utgörs av kort 8 till 14 representerar själens viljedel - begäret efter makt och status - vilken ska renas genom dygden Mod eller Styrka. Den tredje och sista själsvåningen som består av kort 15 till 21, symboliserar förnuftets kamp för att återta kontrollen över irrationella impulser samt viljan, vilka förkroppsligas och personifieras av Djävulen. Själen kan så småningom fungera som en helhet när dessa tre sidor eller beståndsdelar har genomgått reningsprocessen.

Narrens resa genom den Stora Arkanan

Narren bör betraktas som dels ingentinget och dels som alltinget, vilket betyder att Narren är allt och ingenting, överallt och ingenstans samtidigt, och parallellt med detta så är Narren både full och tom på en och samma gång. Denna androgyna symbol, eller arketyp, bär på all potential och är alla möjligheters ursprung. Narren har ingen självklar plats i den Stora Arkanan - därav siffran noll - vilket i det större sammanhanget också innebär att den "vise dåren" är själva tarotleken. Siffran noll kan i sin tur betraktas som en symbol där nollans inneboende egenskap i form av en cirkel - som är dragen kring sin egna tomhet - represen-terar evigheten, oändligheten och helheten.

I tolkningar så kan Narren betraktas som en gynnsam början på ett nytt äventyr, men också som oskulden personifierad; uppfylld av möjligheternas entusiasm, och som utan fruktan är redo inför risken att göra bort sig för att i det långa loppet uppnå sitt högre jag.

Narren är en vagabond, eller vandrare, som med fullständig tillit följer den livsväg som tillfälligheterna och livet ger. Man bör även komma ihåg att, Narren som symbol, är i någon mening omedveten eller oinvigd, och ställer sällan de stora frågorna som rör livets mening. Men eftersom hoppets låga inte falnar så följer denna androgyna karaktär nuets ingivelser för att i ena stunden lyckas, samtidigt som Narren efter ett tag igen snubblar över livets fallgropar och står på näsan. Det oundvikliga är dock, att så småningom kommer Narren att drivas mot avgrunden för att krossas och dö, vilket innebär en oundviklig nedstigning till det som ligger ruvande under den synliga ytan. Där kan man upptäcka den andra sidan - den dolda sidan av livet samt allt levandes ursprung. På resan mellan ljus och mörker kommer Narren att färdas likt en fågel mellan himmel och jord - en resa som kan betraktas som aldrig avslutad - för att därmed närma sig den yttersta sanningen. Nämligen sitt sanna jag.

Narren ur ett historiskt perspektiv

Narren är en karaktär som från början har att göra med hovnarren i den gamla världens furstehov, men som figur dyker han även upp i många historier och sagor. Narren (eng. "joker" som betyder skojare/skämtare) åtnjöt så kallad "narrfrihet" vilket innebar att han kunde säga sanningen ostraffat. Detta i egenskap av skämtare och underhållare, vilket innebar att sanningen maskerades och draperades i skämt, satir och andra komiska utfall. Karaktäristiskt för dessa individer var även klädseln, som kunde bestå av exempelvis en mössa med bjällror och de övriga kläderna i brokiga och groteska färgkombinationer.

Ur ett mer symboliskt perspektiv så är Narren eller Dåren kungens yttersta motsats. Kungen symboliserar på så vis den högsta världsliga makten, ordningens och lagens krafter, medan dåren är en sorts företrädare och symbol för det oreglerade och kaotiska i världen. Narren är också en sorts sinnebild för den dåraktiga syndaträlen som inte har en aning om sitt ursprung, och i sin omedvetenhet och blindhet färdas han ständigt mot avgrunden var han än går.  


PLATONS SYN PÅ SJÄLEN

Själva idén att dela upp själen i tre olika delar kommer ursprungligen från den grekiska filosofen Platon (427 f.Kr. - 347 f.Kr). Till dessa själsdelar relaterar han också olika känslor. Dessa delar har en tydlig ordning - en hierarki som enligt Platon återspeglas i kroppen och består av:

   I. En drifts- eller begärsdel (epithymêtikón)

   II. En affektdel (thymoeidês)

   III. En rationell del (logistikón)

Vad som är karaktäristiskt med just dessa tre själsdelar är att Platon påvisar en viss uppsättning med känslor eller lidelser som hör samman med respektive del av själen. Denna hierarki som syftar till en naturlig ordning där mod och förnuft är överordnade begäret och drifterna, hänger även samman med att det som är högt placerat i kroppen också har ett högre inneboende värde. Placeringen som följer innebär att huvudet och tänkandet eller förnuftet hör samman, bröstet och modet hör ihop, samt buken tillsammans med begäret. Om detta kan man läsa mer utförligt i dialogerna Staten, Faidros och Timaios.

Enligt Platons resonemang så kan man på sätt och vis jämställa varje människas barndom med en illavarslande sjukdom. På djupet så betyder detta att i barndomen så behärskas själen av kroppens känslor och sinnesintryck. Detta maktförhållande i själen måste omkastas så att den förnuftiga delen tar ledningen, och denna process möjliggörs genom barnets konstruktiva uppfostran.

Drifts- eller begärsdelen (epithymêtikón)

I denna själsdel är det framförallt två känslor eller lidelser som belyses; nämligen det sexuella begäret och begär efter mat och dryck. Hit hör dock inte enbart de rent kroppsliga begären, utan Platon menar också att hit hör även penningbegäret. Detta med anledning av att de fysiska och kroppsliga begären tillfredsställs och tillgodoses genom ekonomiska medel. Lidelserna som hör till denna själsdel kan också beskrivas med tre andra ord: otukt, frosseri och girighet.

Affektdelen (thymoeidês)

Enligt Platon så är detta den del av själen där vreden har sitt fäste. Men hit hör även andra själsförmögenheter och affekter som tätt hänger samman med viljan till makt, självbekräftelse, vilja till seger samt viljan till ett gott rykte och anseende. Senare i den platonska traditionen belyses även vikten av mod och dess motsats som består av fruktan.

Den rationella delen (logistikón)

Platon beskriver den tredelade själen i dialogen Faidros som ett tvåspann med hästar som drar en vagn. De två hästarna symboliserar affektdelen och begärsdelen, medan körsvennen eller kusken liknas vid det rationella eller det förnuftiga. Kuskens uppgift är att kontrollera och behärska de två hästarna med allt vad det innebär. Hästarna som drar ekipaget kan även liknas vid varandras motsatser; den ena som ädel, skötsam och ljus och den andra som vildsint, svårtuktad och mörk. Kuskens uppgift, eller den rationella själsdelens uppgift, är således att hålla hästarna under kontroll och på så vis få dem att röra sig framåt i någon form av harmoni och balans. Rent psykologiskt sett så kan man också säga att kusken symboliserar klarseendet och insikten, som i sin tur är tvingat till att hitta en balans mellan begäret och modet, för att själen på så vis ska kunna röra sig framåt på ett utvecklande och konstruktivt sätt.


SJÄLENS TRE VÅNINGAR

Genom att dela upp Stora Arkanan i tre olika sektioner, eller tre våningar, så tillåter detta oss att betrakta livet som tre olika skikt av erfarenhet. I korthet så kan man kalla dessa tre olika områden för:

  1. Det medvetna, vilket utgörs av våra yttre och materiella angelägenheter i samhällslivet.

  2. Det undermedvetna eller omedvetna, eller sökandet inåt för att lära känna oss själva och ta reda på vilka vi egentligen är.

  3. Det högre medvetna eller själsliga, vilket rör vår andliga utveckling, det själsliga medvetandet, samt arketypisk energi.

Resan genom de tre olika våningarna är en process och framförallt en strävan efter att återförenas med det gudomliga. Denna resa och inre process speglas på olika sätt i Stora Arkanans kort. Korten delas in i tre olika gruppen om sju kort vardera. Detta hänger tätt samman med sjutalets mystiska associationer. Sjutalet i sin tur kommer från de sju himlakropparna; solen, månen och de fem planeterna Merkurius, Venus, Mars, Saturnus och Jupiter. Den första våningen som börjar med Magikern och slutar med Vagnen symboliserar det världsliga eller de världsliga figurerna. Den andra våningen som löper från Styrkan till Måttfullheten representerar den andliga och dygdiga utvecklingen som sker genom lidande och godtagande. Den tredje och sista våningen som börjar med Djävulens kort och slutar med Världen, symboliserar den själsliga utvecklingen och resan mot upplysning, eller himmelriket.

Våning 1: Det medvetna (kort 1-7)

Den första våningen handlar om sådant som rör kärlek, auktoriteter, det sociala livet, utbildning, det vardagliga livet och samhället. Den värld och det samhälle som många gånger återspeglas i romaner, filmer eller i skolans värld hör till den första själsvåningen och de första sju korten i den Stora Arkanan. En människa kan leva ett framgångsrikt liv och få beröm av alla som finns i hans eller hennes närhet, utan att någonsin ta sig bortom vagnens kort med allt vad det innebär. Faktum är att de flesta människor aldrig når en sådan nivå av personlig utveckling över huvud taget. Den första våningen kan även betraktas som universums urprinciper, vilka representerar själva grundstrukturerna i naturen. Magikern som är våningens första kort arbetar med de fyra elementen, vilka skulle kunna symboliseras av de fyra efterföljande korten; två kvinnliga och två manliga - mythos (eros) och logos (spiritos). Dessa kommer att förenas i kärlekskortet, eller De Älskande, varpå en människa föds i det sjunde kortet som är Vagnen.

Våning 2: Det omedvetna (kort 8-14)

Den moderna psykologin och dess funktion har många likheter med det som den andra våningen representerar. Vi har till exempel Eremiten som drar sig undan från omvärlden och går in i sig själv vilket följs av en symbolisk död och återuppståndelse. Ängeln i Måttfullhetens kort representerar den del av oss själva som utgör vårt verkliga jag då vi tillåter att våra illusioner, vårt ego, våra försvarsmekanismer och destruktiva handlingar går och lägger sig för att dö. Den andra våningen är en symbolisk upptäcksfärd vars mål är att bli en psykologiskt hel människa. Genom Styrkans kort och det röda lejonets soluppgång leder färden fram till en höjdpunkt som innebär medvetandets kollaps i Rättvisans kort och solens nedgång i Döden. Därefter uppstiger solen med sin strålglans då den återvänder i Måttfullhetens kort, eller Alkemisten som det också kallas.

Våning 3: Det högre medvetna (kort 15-21)

De sju sista korten symboliserar en konfrontation och slutligen en förening med de stora krafterna som utgör livet självt. De tidigare korten fyller en mycket viktig funktion i form av förberedelse på det stora inträdet ned i mörkret, befrielsen genom ljuset och återvändandet av själva ljuset till den medvetna nivån av livet - det vardagliga och synliga.

Den tredje och sista våningen, som också kan tolkas som människans andliga utveckling, har sin början i Djävulens kort. Där genomskådas illusionen om separationen från världsalltet och det gudomliga. Därefter sker en nedstigning i Månens kort som löser upp och förintar illusionen, vilket sedan leder till en återfödelse i Solens kort. Den alkemistiska Månen och Solen firar bröllopet och föreningen, vilket i sin tur väcker människan från dödens slummer. I världens kort dansar den gudomliga och upplysta människan tillsammans med Narren - den vise dåren - den figur som inte har någon fast plats. Narren är nämligen själva tarotleken och det är Narrens resa genom Stora Arkanan som är det primära målet.

När vi befinner oss i den tredje själsvåningen i den Stora Arkanan, så rör vi oss i områden som många människor anser vara mycket obekväma. Det i sig - att inte känna sig komfortabel - resulterar i att det blir än svårare att handskas med dessa kort. Men det kan också vara som så, att om man tar sig igenom våning tre och inte ger upp, så blir också lönen värd mödan. Att arbeta med dessa gamla symboler och bilder kan väcka upp kunskaper och visdom som är helt och hållet negligerade och förbisedda av våra moderna utbildningssystem och det vardagliga samhällslivet. 

Författare: Staffan Stridsberg


REFERENSER

  • Ambjörnsson, R. (1997). Europas idéhistoria antiken, Människors undran. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur
  • Biedermann, H. (1995). Symbollexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum
  • Cooper, J. C. (1986). Symboler, En uppslagsbok. Stockholm: Bokförlaget Forum
  • Cronstedt, M-L. (2002). Levande symboler. Grödinge: Algiz Förlag.
  • Johnsén, Rydell, H. (2010). Dödssyndernas genealogi, Evagrios Pontikos åtta onda grundtankar och det antika arvet. I C. Stenqvist, M. Lindstedt, Cronberg (Red.), Dygder och laster, Förmoderna perspektiv på tillvaron. Lund: Nordic Academic Press.
  • Packard, M. (2013). Gyllene tarot, Visconti-Sforza-leken. Göteborg: Turkan Förlag
  • Pollack, R. (2007). Seventy-Eight Degrees of Wisdom. San Francisco: Red Wheel/Weiser, LLC.