Gudomlig visdom

24.11.2020

Så mycket som bubblar och vill ut att jag ibland inte vet i vilken ände jag ska börja. Eller i alla fall så vet inte egot det, däremot är själens gudomliga vägledning redo att ta kommandot på allvar.

Det är som att en ny era är på väg in. Något är på väg att dö bort och allt håller på att förändras. Jag vet ännu inte helt till vad även om jag ibland får vissa glimtar av vad som håller på att ske.


Något vill förmedlas

Nu för tiden vet jag inte på förhand vad det är som vill skapas. Jag får en indikation på att jag ska skriva något, spela in något, filma eller ta mig till någon plats men jag vet inte vad det är som ska hända sedan. 

Det var ett tag sedan livet började att bli så här, när egot la sig åt sidan och lät själen få börja ta kommandot över livet. Egot är ett ord för den delperson inom mig som vill ta kontroll. Den delen som vill ha svar på allt, veta på förhand och inte alltid vågar att gå utanför trygghetszonen.

Här och nu idag. Jag vet inte vad som vill ut, jag vet inte vad som ska förmedlas genom orden som ska skrivas på tangenterna. Men jag vet att det är något som är av betydelse, för annars hade jag inte fått till mig att jag behöver skapa detta inlägg idag. Det kan vara något jag behöver förmedla till mig själv, till dig som läser eller till oss båda.

Veta vad som är kan vara svårt

Det som är här nu

Känna igen den inre rösten

Kontrollen, egot är ofta lurigt, för den vill inte dö. Alla delpersonligheter du har behövt i ditt liv är trots allt skapade som en försvarsmekanism. Därför vill hjärnan hålla kvar de här delarna, för den tror att det fortfarande är ett skydd. Hjärnan vet inte bättre än den erfarenhet den bär på, för den har helt enkelt inte lärt sig ännu att det finns ett annat sätt att leva livet på. Så när man förändras, när själen träder igenom och visar andra sätt att uppleva livet på kan egot ställa till det ibland.

Knepet är att bli uppmärksammad på när detta sker. Att lära känna sig själv och sitt ego på samma gång för att förstå när försvaren träder in och saboterar det som själen vill få uppleva. Det kan låta krångligt, men det sker stegvis genom att medvetenheten blir större längs läka livet resan.

Det som är nu

Men nu skulle jag skriva om vad som är nu, vad som skulle förmedlas, även om de första raderna var en del av helheten. Förmodligen var det en start på något av ett blogginlägg som kanske handlar just om egot, det lär jag märka längs vägen. För som jag skrev tidigare, så vet jag endast i varje stund vad det är som skapas, vad det är för ord som skrivs. Helheten - det ser jag när det är klart.

Själen vill få igenom så många saker. den vill uppleva så mycket. Den har väntat under en oändligt lång tid, fysisk tid räknat. Hur många livstider jag fått vänta vet jag inte, men jag känner av och har sett många där jag på något sätt hållit mig själv tillbaka. Det är som att den här gången ska själen igenom, det är dags nu, vilket innebär att egot på allvar ska störtas den här gången. Jag vet att många kan tycka att egot, delpersonligheterna, bör samsa med själens kraft, men för mig represnetrera egot det jag inte är. Utan det är istället allt det jag trodde att jag var. Egot behöver släppa taget för att det som är jag ska kunna blomstra. Så att kroppen, det fysiska jaget, kan bli en förlängning av själen, det andliga jaget. Som det var menat att vara. En enda energi. En upplevelse. En skapande kraft. Livet.

Kanske kan det vara svårt att hänga med i det jag förmedlar, jag vet ju inte ännu själv vad jag skriver, jag litar endast på att processen tar mig framåt, att det blir något vettigt när det är klart. För det är vad det är. Det är vad som är nu. Det är vad själens gudomliga visdom vill få sagt. Målet är inte den stora betydelsen, det är resan som tar mig dit. Nuet. Stunden. Att vara helt och fullt i det som är. I det som är har egot inte plats för fokus ligger på upplevelsen. En upplevelse jag inte alltid kan sätta ord på. Den bara är. Själens kraft finns i nu. Själen vill skapa. Vi är skapta för att skapa. Skapande sker i stunden. I nu. Där inga stoppande eller dömande tankar tar platsen utan istället är en energi i omlopp som manifesteras som en fysisk skapelse av något slag. Som den här texten. Den blir till en skapelse som är menad att bli något. Vad vet jag inte under skapandet, det kommer att visa sig när det är klart. Jag följer. Jag skriver det som kommer. Med tillit till att det blir som det ska. Som själen med sin visdom planerat, hade för avsikt.

Kanske var det bara en övning i att följa. Att visa på att det är skapandet i sig som är det viktiga. För samtidigt som denna skapelse tar form hamnar jag i ett meditativt tillstånd av lugn. I nu. I upplevelsen. In i mig själv. Där jag lyssnar. Där jag slukas in av stunden och inget annat stör här och nu. Tillit till att det blir vad det blir. Det kommer dit det ska.