Gud skapar världen och de fyra elementen

27.03.2018

Första Moseboken - Kap 1, Vers 1-19

1I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.

Det övre och det undre, det högre och det lägre, det andliga och det fysiska, det stora och det lilla, det objektiva och det subjektiva, makroperspektiv och mikroperspektiv, det kollektiva och det individuella.

2Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. 3Gud sade: "Ljus, bli till!" Och ljuset blev till. 4Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.

Solen och ljusets skapelse, vilket blir en direkt parallell till Eldelementet eftersom solen brinner och på så vis symboliserar skapelsekraft. Växlingen mellan dag och natt kan också härleda till ett flertal olika tolkningar; kampen mellan ljus och mörker, kampen mellan det goda och det onda, motstridiga krafter inom människan, harmoni och växelverkan mellan intellekt och intuition eller hjärta och hjärna, det synliga och det fördolda, det fysiska och det icke-fysiska.

6Gud sade: "I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten." Och det blev så. 7Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. 8Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

Himmel och luft kan i detta fall vara det samma. Men i detta stadium skapas Luftelementet, och vattnet ovanför vattnet blir en direkt parallell till vattenångan i luften som bildar olika formationer av moln. Det vill säga olika tankar som kommer och går, och de kan i vilken stund upplösas eller övergå i en annan formation. Våra tankar är många gånger som luften - de behöver inte betyda någonting, och de kan i nästa stund upplösas för att aldrig komma åter.

9Gud sade: "Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt." Och det blev så. 10Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. 11Gud sade: "Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden." Och det blev så. 12Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. 13Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

Här skapas eller synliggörs Jordelementet vilket är själva grogrunden och den huvudsakliga symbolen för människans fysiska och basala behov. Om vi inte är förankrade i jorden så blir vår existens omöjlig, och separationen av vattenmassan eller hav, och land eller jorden gör att vi inte drunknar i det som vattenelementet symboliserar. Det ena tar vid där det andra slutar och det finns en tydlig gräns mellan de båda. Dessa båda kan liknas vid två olika världar som existerar sida vid sida, men förhållandet och balansen mellan de båda måste upprätthållas så att inte det ena tar över det andra. Med andra ord; för mycket vatten kan göra att vi drunknar i känslor och förlorar kontakten med verkligheten, och för mycket jord kan innebära att vi blir alldeles för jordbundna, materialistiska och tappar kontakten med vårt känsloliv. Jorden torkar ut och mister sin potential att bära frukt och goda skördar.

14Gud sade: "På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. 15De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden." Och det blev så. 16Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. 17Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, 18att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. 19Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

Högtider, dagar och år skulle kunna tolkas som den cykliska tiden och växlingen mellan de fyra årstiderna under varje solvarv. Solen dominerar dagen, alltså det synliga och allt som inte är fördolt i det yttre. Solen kan också beskrivas som den manliga principen i form av utåtagerande och det handgripliga. Det mindre ljuset syftar till månen, vilken dominerar natten och symboliserar det fördolda, det som inte är direkt synligt vid första anblick och framförallt det intuitiva. Månen kan beskrivas som den kvinnliga principen som hör samman med det inre fördolda, det mystiska, introverta, andliga och känslomässiga. På den fjärde dagen hade själva världen skapats, vilken också innehåller de fyra olika elementen.

Förslag på tolkning: Staffan Stridsberg


Not 1:2 "en gudsvind" Annan tolkning "en våldsam vind". Den traditionella översättningen "Guds ande" är också språkligt möjlig (hebreiskan har samma ord för "vind" och "ande") men är här mindre sannolik; v. 2 är en grammatiskt sammanhållen skildring av kaostillståndet före Guds skapelsehandling (v. 3). Ande.