en-Vad är tid?

02/11/2018

För den som är medveten är "tiden" inte ett tickande mätobjekt, eller ett föremål runt handleden, utan snarare ett verktyg för att definiera och identifiera olika problemställningar. Den moderna tidsuppfattningen är dock en av de största faktorer som skapar, upprätthåller och inleder den nutida människans personliga och inre konflikter. Anledningen till detta är att människor motiveras till handling - inte tack vare det oupphörliga nuet - utan på grund av deras personliga synsätt, visioner, förväntningar och hopp om den ovissa och avlägsna framtiden. Detta till skillnad från exempelvis det gamla Egypten där man istället eftersträvade perfektion genom harmoni, balans, geometri och en cyklisk uppfattning gällande tidsupplevelsen.

Så småningom introducerade judar och kristna den linjära tidsuppfattningen som inbegrep både en början och ett slut på själva tidsupplevelsen. Meningen och bakgrunden till detta var att tilldela människan ett uppdrag och en mission, vilket snarare resulterade i en desperat resa mot det oundvikliga slutet. Det grundläggande ursprunget till detta linjära förslavande av hela mänskligheten var Gud, som också hade den yttersta makten att tilldela antingen det straff eller den belöning som väntade alla judar, kristna och muslimer efter döden. Straff eller belöning avgjordes helt av huruvida man levde under Guds lydnad eller inte.

Den medvetne bör alltid hålla detta i minnet och ta hänsyn till andra människors tidsupplevelse, för att inte råka i konflikt då han eller hon möter de människor som är fångade i, och förslavade under, den linjära- och prestationsbaserade tidsuppfattningen med allt vad det innebär.

Det gemensamma draget hos alla linjära tids-doktriner, oavsett om de är övernaturliga, sekulära, politiska eller materiella, är deras ständiga löften om en bättre framtid. De infriar ett löfte som den besvikna och njutningslystna moderna tidsandan har förlorat, eller till och med övergivit. Den medvetna människan bör dock inte slå detta hopp i bitar för dem som inte har kommit lika långt i sin personliga utveckling. Utan detta hopp bör istället tas till vara på så inte den sista gnistan inombords slocknar.

Själva tiden existerar inte över huvud taget, utan det handlar här om något som existerar fristående - åtskilt - genom ögonen på ett annat intelligent medvetande. Detta är själva språket genom vilket det externa medvetandet upptäcker, bedömer, mäter och jämför förändringar i, och mellan, existerande fenomen som förflyttas inom den tredimensionella verkligheten. Den grundläggande principen här är att om inga förändringar eller rörelser existerade, så skulle inte heller tiden kunna existera.

Det Cirkulära

Den äldsta beskrivningen av det som vi kallar för tid, är förmodligen den cirkulära uppfattningen, vilket i sin tur är en anspelning på de naturliga förändringarna som fortlöper i en oavbruten cirkel. Det mest uppenbara exemplet på detta är den roterande och repetitiva växlingen mellan sol och måne varje dag, samt månens olika faser varje månad. Bortom dessa fenomen hittar vi också himlen med sina olika stjärnbilder i from av zodiaken.

Det Cykliska

I människans tidiga försök till att förstå naturlagarna gjordes upptäckten att vissa fenomen inte hade exakta och oändliga upprepningar, utan de förekom och återupprepades i regelbundna intervaller och karaktäristiska cykler. I sin enklaste beskrivning bestod dessa cykler av väder, floder havsströmmar och tidvatten. Inom den omedelbara mänskliga upplevelsen, vilken också hörde till det uppenbart cykliska, var den kvinnliga fertilitetscykeln.

Det Linjära

Vad gäller den linjära tidsuppfattningen så kan man framhålla ett av de mest berömda exemplen från den judiska mytologin, vilket är Genesis (första Mosebok). Från och med skapelseögonblicket är tiden så att säga fastställd till att röra sig i en riktning, fram till det oundvikliga slutet då den hebreiska Gudens intressen och lagar som påtvingats människan är uppfyllda och uppnådda. Sådana teologiska, världsomvälvande och slutgiltiga föreställningar kallas för "eskatologi", och en rad liknande föreställningar, med variation, finns inom kristendom, islam, hinduism och buddhism.

Eskatologi

Ordet eskatologi kommer från grekiskans eschatossom betyder "ytterst", "sist". Innebörden och tolkningen av det "sista" (eskaton) har att göra med tidens och världens slutgiltiga upphörande, men också slutet på den enskilda individens liv. Inom olika religioner så innebär eskatologi framför allt läran om döden och de yttersta tingen. Inom kristendomen hör eskatologin samman med begrepp som Jesus återkomst till jorden (som domare), livets vedermöda eller vedergällning (den tid då Gud hämnas människans synd och världens orättvisor), det tusenåriga riket, samt den slutgiltiga och avgörande striden mellan Gud och Satan där godheten står som segrare och upprättar en ny jord och en ny himmel. Liknande läror hittar man också inom andra religioner, där man väntar på ankomsten av olika gudomliga gestalter.

Eskatologi är framför allt en mycket användbar religiös doktrin för att framtvinga mänsklig lydnad och foglighet. Det som väntar den lydiga individen efter döden är personlig belöning, medan den olydiga står inför ofattbar bestraffning. Läror och doktriner som denna är mycket användbara som kontrollapparat, eftersom det innebär både makt och inflytande över människor både på det individuella- och kollektiva planet.

Slutsats

Man skulle kunna påstå att själva tiden inte är någonting annat än en måttstock för att kunna uppfatta och mäta förändringar inom, utanför och mellan olika fenomen, händelser och energier i den tredimensionella världen. Utifrån detta perspektiv på tiden så existerar ingen gudomliga logik eller lag, utan det handlar snarare om något som är konsekvent, enhetligt eller oföränderligt. Tiden är således ett verktyg som är tillämpningsbar och användningsbar då det kommer till naturlagarna och fysiska fenomen. Av den anledning är tiden inte heller något som kan anta den skepnad som eskatologin försöker påvisa. Tidsupplevelsen går inte att begränsa eller rama in med en början och ett slut, eftersom den gäller både i nuet, det förgångna och framtiden vad anbelangar alla fenomen och händelser som rör naturlagarna. För att tiden ska kunna upphöra så måste också hela universum göra det.

Författare: Staffan Stridsberg

KÄLLOR

Böcker:

Aquino, M. A. (2017). Find Far. San Francisco: Barony of Rachane

Aquino, M. A. (2017). Mind War. 2. uppl. San Francisco: Barony of Rachane

Internet:

Wikipedia. (2018). Eskatologi. Tillgänglig: https://sv.wikipedia.org/wiki/Eskatologi [2018-08-31]