BLOGG LIVSINSPIRATION

 

2018 > 11

Det råder delade meningar om vad andligt uppvaknande är och vad det innebär. Hur det verkligen är eller blir vet bara varje individ som upplever och tar sig igenom uppvaknandet.
Jag vet bara det jag själv upplevt. Jag kan bara dela med mig av min erfarenhet. Vad jag vet är att den skiljer sig markant mot det som står i mången litteratur. För det jag läste om uppvaknandet var att när du når dit är allt vackert, allt är stilla, du ser inte längre bekymmer och oroar dig inte längre över livet. Du tar inte längre åt dig då du inte behöver våndas över dina känslor längre. Det var så att jag trodde att jag skulle bli känslokall för att jag vaknat upp. För om inget längre berör, hur är det med känslorna då? Skulle det bli avstängt? Detta gjorde att jag var rädd att nå dit. Jag ville inte bli känslokall och ensam eftersom jag också läst att de omkring dig oftast inte kan leva med någon som är upplyst,Om de själva inte är vakna.
På ett plan stämde en del av det jag läst och hört. På ett annat plan var och är det inte alls så.
För en dag förstod jag plötsligt att jag var vaken. Jag var medveten. Det kom som en insikt. Kändes så befriande. Jag förstod också att jag varit vaken länge men eftersom jag höll fast i de föreställningar som andra gett mig förstod jag inte att jag redan var medveten. Jag var ju inte avstängd, jag var ju mer berörd än någonsin av känslor. Av alla känslor. Allt var vidöppet och känslor strömmande in och ut konstant. Om jag skulle stänga detta låser jag energiflödet i min kropp. Då är jag inte levande. Därför att vara levande är för mig att allt får finnas. Varje känsla vi upplever behövs och visar oss vägen. Både ljus och mörker hägrar i oss och genom att vägra se på mina mörka sidor är jag inte ärlig mot mig själv.
Jag har märkt längs vägen varför jag läst att människor försvinner när du är vaken. Helt enkelt därför att du inte låter dig bli trampad på längre. Därför att du ser så fort en person inte är sann mot sig själv, vilket gjort att det inte går att vara tyst längre. Jag säger det som blir obekvämt för andra att höra. Både om mig och om andra. Många andra vill gärna fortsätta att blunda för sitt eget beteende och vad detta skapar. Fortsätta att blunda för det som är mörkt i livet. Så länge du gör det kan du inte vakna upp. Därför att vakna upp innebär att öppna ögonen. Att se på sig själv, på sitt liv och allt det du skapar där. Hur du påverkar. Hur du väljer. Hur du beter dig och varför. Så länge du blundar för verkligheten om vad du känner, varför livet ser ut som det gör eller vägledningen du får genom andevärlden eller din egen kropp så kommer du inte bli medveten. För det innebär att se allt. Framför allt alltet om dig själv. Där du ser både att du sårat andra för att du inte fogar dig som förut, att du skapar både ljus och mörker. Att du är både ljus och mörker. Att du aldrig kan bli annat än detta allt. Dessa motsatser som ska förenas till att bli balans. Men du kan välja vilka sidor av dig du vill använda. Och hur du vill använda dem.

Läs hela inlägget »

2018 > 11

Det råder delade meningar om vad andligt uppvaknande är och vad det innebär. Hur det verkligen är eller blir vet bara varje individ som upplever och tar sig igenom uppvaknandet.
Jag vet bara det jag själv upplevt. Jag kan bara dela med mig av min erfarenhet. Vad jag vet är att den skiljer sig markant mot det som står i mången litteratur. För det jag läste om uppvaknandet var att när du når dit är allt vackert, allt är stilla, du ser inte längre bekymmer och oroar dig inte längre över livet. Du tar inte längre åt dig då du inte behöver våndas över dina känslor längre. Det var så att jag trodde att jag skulle bli känslokall för att jag vaknat upp. För om inget längre berör, hur är det med känslorna då? Skulle det bli avstängt? Detta gjorde att jag var rädd att nå dit. Jag ville inte bli känslokall och ensam eftersom jag också läst att de omkring dig oftast inte kan leva med någon som är upplyst,Om de själva inte är vakna.
På ett plan stämde en del av det jag läst och hört. På ett annat plan var och är det inte alls så.
För en dag förstod jag plötsligt att jag var vaken. Jag var medveten. Det kom som en insikt. Kändes så befriande. Jag förstod också att jag varit vaken länge men eftersom jag höll fast i de föreställningar som andra gett mig förstod jag inte att jag redan var medveten. Jag var ju inte avstängd, jag var ju mer berörd än någonsin av känslor. Av alla känslor. Allt var vidöppet och känslor strömmande in och ut konstant. Om jag skulle stänga detta låser jag energiflödet i min kropp. Då är jag inte levande. Därför att vara levande är för mig att allt får finnas. Varje känsla vi upplever behövs och visar oss vägen. Både ljus och mörker hägrar i oss och genom att vägra se på mina mörka sidor är jag inte ärlig mot mig själv.
Jag har märkt längs vägen varför jag läst att människor försvinner när du är vaken. Helt enkelt därför att du inte låter dig bli trampad på längre. Därför att du ser så fort en person inte är sann mot sig själv, vilket gjort att det inte går att vara tyst längre. Jag säger det som blir obekvämt för andra att höra. Både om mig och om andra. Många andra vill gärna fortsätta att blunda för sitt eget beteende och vad detta skapar. Fortsätta att blunda för det som är mörkt i livet. Så länge du gör det kan du inte vakna upp. Därför att vakna upp innebär att öppna ögonen. Att se på sig själv, på sitt liv och allt det du skapar där. Hur du påverkar. Hur du väljer. Hur du beter dig och varför. Så länge du blundar för verkligheten om vad du känner, varför livet ser ut som det gör eller vägledningen du får genom andevärlden eller din egen kropp så kommer du inte bli medveten. För det innebär att se allt. Framför allt alltet om dig själv. Där du ser både att du sårat andra för att du inte fogar dig som förut, att du skapar både ljus och mörker. Att du är både ljus och mörker. Att du aldrig kan bli annat än detta allt. Dessa motsatser som ska förenas till att bli balans. Men du kan välja vilka sidor av dig du vill använda. Och hur du vill använda dem.

Läs hela inlägget »

2018 > 11

Det råder delade meningar om vad andligt uppvaknande är och vad det innebär. Hur det verkligen är eller blir vet bara varje individ som upplever och tar sig igenom uppvaknandet.
Jag vet bara det jag själv upplevt. Jag kan bara dela med mig av min erfarenhet. Vad jag vet är att den skiljer sig markant mot det som står i mången litteratur. För det jag läste om uppvaknandet var att när du når dit är allt vackert, allt är stilla, du ser inte längre bekymmer och oroar dig inte längre över livet. Du tar inte längre åt dig då du inte behöver våndas över dina känslor längre. Det var så att jag trodde att jag skulle bli känslokall för att jag vaknat upp. För om inget längre berör, hur är det med känslorna då? Skulle det bli avstängt? Detta gjorde att jag var rädd att nå dit. Jag ville inte bli känslokall och ensam eftersom jag också läst att de omkring dig oftast inte kan leva med någon som är upplyst,Om de själva inte är vakna.
På ett plan stämde en del av det jag läst och hört. På ett annat plan var och är det inte alls så.
För en dag förstod jag plötsligt att jag var vaken. Jag var medveten. Det kom som en insikt. Kändes så befriande. Jag förstod också att jag varit vaken länge men eftersom jag höll fast i de föreställningar som andra gett mig förstod jag inte att jag redan var medveten. Jag var ju inte avstängd, jag var ju mer berörd än någonsin av känslor. Av alla känslor. Allt var vidöppet och känslor strömmande in och ut konstant. Om jag skulle stänga detta låser jag energiflödet i min kropp. Då är jag inte levande. Därför att vara levande är för mig att allt får finnas. Varje känsla vi upplever behövs och visar oss vägen. Både ljus och mörker hägrar i oss och genom att vägra se på mina mörka sidor är jag inte ärlig mot mig själv.
Jag har märkt längs vägen varför jag läst att människor försvinner när du är vaken. Helt enkelt därför att du inte låter dig bli trampad på längre. Därför att du ser så fort en person inte är sann mot sig själv, vilket gjort att det inte går att vara tyst längre. Jag säger det som blir obekvämt för andra att höra. Både om mig och om andra. Många andra vill gärna fortsätta att blunda för sitt eget beteende och vad detta skapar. Fortsätta att blunda för det som är mörkt i livet. Så länge du gör det kan du inte vakna upp. Därför att vakna upp innebär att öppna ögonen. Att se på sig själv, på sitt liv och allt det du skapar där. Hur du påverkar. Hur du väljer. Hur du beter dig och varför. Så länge du blundar för verkligheten om vad du känner, varför livet ser ut som det gör eller vägledningen du får genom andevärlden eller din egen kropp så kommer du inte bli medveten. För det innebär att se allt. Framför allt alltet om dig själv. Där du ser både att du sårat andra för att du inte fogar dig som förut, att du skapar både ljus och mörker. Att du är både ljus och mörker. Att du aldrig kan bli annat än detta allt. Dessa motsatser som ska förenas till att bli balans. Men du kan välja vilka sidor av dig du vill använda. Och hur du vill använda dem.

Läs hela inlägget »
  • Sofia Erlandsson • 7 november 2017 16:47:05
    Vill av hela mitt hjärta rekomendera Therese kurser.
    Du lär dig både om dig själv och även att kunna tyda i tarot.
    Det är väldigt pedagogiskt och lärt att lära och förstå.
    Vem som helst kan gå dessa kurser då Therese förklarar men även visar hur man gör i praktikten.
    Ett tips som hjälpt mig mycket följ henne på Youtube där du får se hur man lägger tarot och även mycket annat .
    En jätte nöjd kursdeltagare Sofia
  • Karin Eriksson • 29 maj 2015 20:41:09
    Om man vill utvecklas på det personliga planet skall man gå DinDag. Din breda kunskap lockar fram det man för tillfället behöver jobba med och att du får det att kännas helt naturligt.
  • Lisbeth Johansson • 28 maj 2015 20:50:27
    Alla skulle må bra av Din Dag. Du har ställt de frågor som behövts för att få mig att reflektera och gå vidare/hitta lösningar osv.
    Alla bitar/delar som vi gjort under dagen har varit betydelsefulla- varje övning inkl måltider mellanpauser osv.
    Tack!!!
  • Linda Windhede • 28 maj 2015 20:46:17
    Om man är beredd att jobba med sin personliga utveckling är Din Dag en härlig dag med egentid, som för mig framåt i min utveckling. Den ha ett behagligt flöde och själen har hängt med. TACK för en underbar dag!

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Isabelle » Dag 36 av 100 - Vägledning av naturen:  ”Mink är också en symbol för omhändertagande och mödraskap då dessa djur är osedv..”

  • Eva » Hur gick det sen?:  ””Att inte kämpa” tog jag till mig. Tack ❤️ Fysiska problem har hopat sig och med..”

  • Eva Forsberg » Hur gick det sen?:  ”Va bra!Verkligen skönt att höra! ”

  • Eva Forsberg » Min Historia:  ”Hej, Jag har inte träffat dig,men har tänkt att göra det. Men just nu verkar de..”

  • Katarina svensson » Min Historia:  ”Får tårar i ögonen när jag läser detta. Förstår att det tar på krafterna det du ..”

Arkiv

Etiketter