BLOGG LIVSINSPIRATION

 

2016 > 10

Den gamla jag är borta. Jag kan inte hitta henne längre. Jag håller på att få fram ett annat jag. Fasaderna har rämnat, maskerna plockats bort och förståelsen för vad som påverkar mig är synlig.  Jag vet inte riktigt vem den nya jag är än. Jag känner mig som en famlande tonåring som söker efter sin identitet på nytt. Den jag trodde att jag var rolig, skämtsam, sprallig och glad  är borta. Det som kommer fram är en djup, allvarlig och filosofisk kvinna. Är det den jag är? kommer den nya att accepteras?

För omvärlden bryr jag mig faktiskt inte, jag står för mitt arbete som jag gör, jag vet att jag hjälper på det bästa sätt som jag kan. När jag arbetar med företaget vet jag vem jag är. Där bara allt fungerar och går av sig självt. Jag vet mitt syfte, jag vet vad jag är kapabel till att utföra.

I privata, social sammanhang märker jag att jag har svårt att vara just social. Jag följer inte koderna längre om samtal om väder och annat kallprat. Jag känner mig tråkig. Jag känner mig malplacerad ibland när jag är så besatt av det jag gör. Det kallas väl arbetsnarkoman. Men det är en så stor del av den jag är att jag inte kan förbise det. Jag kan inte leva utan att vara ärlig mot mig själv. Ibland känns det rent ut sagt för jävligt att känna sig så driven av ett uppdrag som jag inte ens vet i mitt mentala sinne om jag kan åstadkomma. Hjärtat säger att det går men samtidigt blir psyket allt tröttare på vägen. En del av mig lever medan den andra dör.

Rädslan kommer nog alltid att finnas att jag kan bli lämnad ensam. Tänk om jag ligger där ensam och barskrapad? Vad kan jag åstadkomma då???
Jag vill inte ha något medlidande, jag gör mina egna val och får stå för det. Just nu har jag en fantastisk familj och vi har ekonomi att kunna klara oss. Tänk att en blir så otroligt rädd att förlora detta? Tänk om det inte går vägen. Tänk om hjärtat har fel? och det skall komma från en som står och predikar allt detta till klienter, kursdeltagare och vänner.....men det är först när vi erkänner våra rädslor som vi kan besegra dem.
Min rädsla: att stå utfattig  efter att ha följt mitt hjärta. Att ha tillfogat min familj smärta genom att drivas av något jag egentligen, i tanken, inte vet om det är sant. Ändå måste jag fortsätta för att ta reda på: tänk om det är sant...

Läs hela inlägget »

Fick ett superfint reportage i tidningen Nära nr 8 2016. Jag fick till och med vara med i texten på framsidan om "sjuksköterskan Therese vårdar med hjälp av andevärlden"

Eftersom detta är en andlig tidning handlar artikeln mest om sådant som hänt tidigare. Hur jag har använt mig av tarotkorten och hur andevärlden har kommunicerat med mig. Andevärlden är fortfarande en stor del av mig men idag använder jag mig av det på ett lite annat sätt. En del av artikeln belyser det som jag ville få sagt mest: det är att kunna vårda med hjälp av våra känslor, vår intuition och att helheten, både kropp och själ krävs för att vårda en människa på djupet. Vi behöver förstå hela människan och hela dess livsmönster för att kunna behandla grunden till ohälsan. Det räcker inte att plocka bort ett symtom, när vi tar reda på orsaken till symtomet då kan kroppen själv skapa läkning på djupet- om du är beredd att låta den göra det.
Idag arbetar jag mycket mer utifrån kroppen, känslorna och vårt inre liv, det undermedvetna för att vårda. Och det ger hela tiden häpnadväckande resultat. Kursen i chakrabalansering har gett stora reultat för deltagarna och det är så häftigt att få följa. Healingmassagen ger massor till mina klienter, den väcker upp så många fantastiska instrument som kroppen själv har att använda sig av. Varje kurs, varje privat session med varje unik klient ger mig glädje och inspiration att utveckla mina kunskaper ännu mer för att hjälpa mina klienter att bli mer medvetna om vad som skapar deras hälsa.
Jag är så tacksam över att få arbeta med all min kompetens både den jag har som sjuksköterska och allt som jag väckt upp genom stor personlig utveckling, att bli medveten om kroppen och att hela tiden lita på min känsla om vilket nästa steg är i läkningsprocesser.
När vi vågar följa livet genom att bojkotta rädslan om vad som kan ske, då sker små mirakler i livet.

Läs hela inlägget »

Vad gött det e när poletten trillar ner :)
Visst är det underbart när insikten helt plötsligt bara dimper ner. Ett klart ljussken bara rätt in i skallen där du exakt vet vad ditt nästa steg som skall tas handlar om. Vad jag har väntat och längtat efter denna iniskt!

Satt idag på lunchen ute vid vänern. Underbart att kunna välja att arbeta i naturen även om vindarna var lite kalla idag. Jag hade med mig min anteckningsbok, som för övrigt oftast är med i väskan, för att när jag känner att jag skall printa ner ord skall kunna göra detta. jag är gammaldags av mig och gillar penna och papper bäst.
Oftast vet jag inte när jag skriver ner orden vad de skall användas till utan insikterna kommer efteråt när jag vid senare tillfälle läser vad jag har skrivit. Så var det idag. 
Jag satt och åt min goda laxsallad och läste igenom sådant som jag skrivit för flera månader sedan. Och plopp så förlöstes en ny tanke i huvudet. Jag såg genom att sammanfoga dessa texter att det blev en ny helhet.  Utifrån denna helhet så vet jag exakt vilket fokus jag skall ha i mitt fortsatta arbete. Och troligen fick jag även svar på vad min bok skall handla om (man vet dock aldrig vad som händer i tiden och därför släpper jag kontrollen och håller detta öppet ett tag till).

Det är just av denna anledning jag finner det så fascinerande att skriva ner sina tankar. Medan du skriver, släpper du tanken och i ett senare skede när du kommit längre i dina kunskaper och förståelser då kommer ett helt nytt fragment fram ifrån dessa ord som du tidigare trodde var rent nonsens.
Så fortsätt skriva, fortsätt att utvecklas och våga följa med i din förändring.
Ha en underbart härlig dag allesammans!

Läs hela inlägget »
Etiketter: lyckorus, insikter

2016 > 10

Den gamla jag är borta. Jag kan inte hitta henne längre. Jag håller på att få fram ett annat jag. Fasaderna har rämnat, maskerna plockats bort och förståelsen för vad som påverkar mig är synlig.  Jag vet inte riktigt vem den nya jag är än. Jag känner mig som en famlande tonåring som söker efter sin identitet på nytt. Den jag trodde att jag var rolig, skämtsam, sprallig och glad  är borta. Det som kommer fram är en djup, allvarlig och filosofisk kvinna. Är det den jag är? kommer den nya att accepteras?

För omvärlden bryr jag mig faktiskt inte, jag står för mitt arbete som jag gör, jag vet att jag hjälper på det bästa sätt som jag kan. När jag arbetar med företaget vet jag vem jag är. Där bara allt fungerar och går av sig självt. Jag vet mitt syfte, jag vet vad jag är kapabel till att utföra.

I privata, social sammanhang märker jag att jag har svårt att vara just social. Jag följer inte koderna längre om samtal om väder och annat kallprat. Jag känner mig tråkig. Jag känner mig malplacerad ibland när jag är så besatt av det jag gör. Det kallas väl arbetsnarkoman. Men det är en så stor del av den jag är att jag inte kan förbise det. Jag kan inte leva utan att vara ärlig mot mig själv. Ibland känns det rent ut sagt för jävligt att känna sig så driven av ett uppdrag som jag inte ens vet i mitt mentala sinne om jag kan åstadkomma. Hjärtat säger att det går men samtidigt blir psyket allt tröttare på vägen. En del av mig lever medan den andra dör.

Rädslan kommer nog alltid att finnas att jag kan bli lämnad ensam. Tänk om jag ligger där ensam och barskrapad? Vad kan jag åstadkomma då???
Jag vill inte ha något medlidande, jag gör mina egna val och får stå för det. Just nu har jag en fantastisk familj och vi har ekonomi att kunna klara oss. Tänk att en blir så otroligt rädd att förlora detta? Tänk om det inte går vägen. Tänk om hjärtat har fel? och det skall komma från en som står och predikar allt detta till klienter, kursdeltagare och vänner.....men det är först när vi erkänner våra rädslor som vi kan besegra dem.
Min rädsla: att stå utfattig  efter att ha följt mitt hjärta. Att ha tillfogat min familj smärta genom att drivas av något jag egentligen, i tanken, inte vet om det är sant. Ändå måste jag fortsätta för att ta reda på: tänk om det är sant...

Läs hela inlägget »

Fick ett superfint reportage i tidningen Nära nr 8 2016. Jag fick till och med vara med i texten på framsidan om "sjuksköterskan Therese vårdar med hjälp av andevärlden"

Eftersom detta är en andlig tidning handlar artikeln mest om sådant som hänt tidigare. Hur jag har använt mig av tarotkorten och hur andevärlden har kommunicerat med mig. Andevärlden är fortfarande en stor del av mig men idag använder jag mig av det på ett lite annat sätt. En del av artikeln belyser det som jag ville få sagt mest: det är att kunna vårda med hjälp av våra känslor, vår intuition och att helheten, både kropp och själ krävs för att vårda en människa på djupet. Vi behöver förstå hela människan och hela dess livsmönster för att kunna behandla grunden till ohälsan. Det räcker inte att plocka bort ett symtom, när vi tar reda på orsaken till symtomet då kan kroppen själv skapa läkning på djupet- om du är beredd att låta den göra det.
Idag arbetar jag mycket mer utifrån kroppen, känslorna och vårt inre liv, det undermedvetna för att vårda. Och det ger hela tiden häpnadväckande resultat. Kursen i chakrabalansering har gett stora reultat för deltagarna och det är så häftigt att få följa. Healingmassagen ger massor till mina klienter, den väcker upp så många fantastiska instrument som kroppen själv har att använda sig av. Varje kurs, varje privat session med varje unik klient ger mig glädje och inspiration att utveckla mina kunskaper ännu mer för att hjälpa mina klienter att bli mer medvetna om vad som skapar deras hälsa.
Jag är så tacksam över att få arbeta med all min kompetens både den jag har som sjuksköterska och allt som jag väckt upp genom stor personlig utveckling, att bli medveten om kroppen och att hela tiden lita på min känsla om vilket nästa steg är i läkningsprocesser.
När vi vågar följa livet genom att bojkotta rädslan om vad som kan ske, då sker små mirakler i livet.

Läs hela inlägget »

Vad gött det e när poletten trillar ner :)
Visst är det underbart när insikten helt plötsligt bara dimper ner. Ett klart ljussken bara rätt in i skallen där du exakt vet vad ditt nästa steg som skall tas handlar om. Vad jag har väntat och längtat efter denna iniskt!

Satt idag på lunchen ute vid vänern. Underbart att kunna välja att arbeta i naturen även om vindarna var lite kalla idag. Jag hade med mig min anteckningsbok, som för övrigt oftast är med i väskan, för att när jag känner att jag skall printa ner ord skall kunna göra detta. jag är gammaldags av mig och gillar penna och papper bäst.
Oftast vet jag inte när jag skriver ner orden vad de skall användas till utan insikterna kommer efteråt när jag vid senare tillfälle läser vad jag har skrivit. Så var det idag. 
Jag satt och åt min goda laxsallad och läste igenom sådant som jag skrivit för flera månader sedan. Och plopp så förlöstes en ny tanke i huvudet. Jag såg genom att sammanfoga dessa texter att det blev en ny helhet.  Utifrån denna helhet så vet jag exakt vilket fokus jag skall ha i mitt fortsatta arbete. Och troligen fick jag även svar på vad min bok skall handla om (man vet dock aldrig vad som händer i tiden och därför släpper jag kontrollen och håller detta öppet ett tag till).

Det är just av denna anledning jag finner det så fascinerande att skriva ner sina tankar. Medan du skriver, släpper du tanken och i ett senare skede när du kommit längre i dina kunskaper och förståelser då kommer ett helt nytt fragment fram ifrån dessa ord som du tidigare trodde var rent nonsens.
Så fortsätt skriva, fortsätt att utvecklas och våga följa med i din förändring.
Ha en underbart härlig dag allesammans!

Läs hela inlägget »
Etiketter: lyckorus, insikter

2016 > 10

Den gamla jag är borta. Jag kan inte hitta henne längre. Jag håller på att få fram ett annat jag. Fasaderna har rämnat, maskerna plockats bort och förståelsen för vad som påverkar mig är synlig.  Jag vet inte riktigt vem den nya jag är än. Jag känner mig som en famlande tonåring som söker efter sin identitet på nytt. Den jag trodde att jag var rolig, skämtsam, sprallig och glad  är borta. Det som kommer fram är en djup, allvarlig och filosofisk kvinna. Är det den jag är? kommer den nya att accepteras?

För omvärlden bryr jag mig faktiskt inte, jag står för mitt arbete som jag gör, jag vet att jag hjälper på det bästa sätt som jag kan. När jag arbetar med företaget vet jag vem jag är. Där bara allt fungerar och går av sig självt. Jag vet mitt syfte, jag vet vad jag är kapabel till att utföra.

I privata, social sammanhang märker jag att jag har svårt att vara just social. Jag följer inte koderna längre om samtal om väder och annat kallprat. Jag känner mig tråkig. Jag känner mig malplacerad ibland när jag är så besatt av det jag gör. Det kallas väl arbetsnarkoman. Men det är en så stor del av den jag är att jag inte kan förbise det. Jag kan inte leva utan att vara ärlig mot mig själv. Ibland känns det rent ut sagt för jävligt att känna sig så driven av ett uppdrag som jag inte ens vet i mitt mentala sinne om jag kan åstadkomma. Hjärtat säger att det går men samtidigt blir psyket allt tröttare på vägen. En del av mig lever medan den andra dör.

Rädslan kommer nog alltid att finnas att jag kan bli lämnad ensam. Tänk om jag ligger där ensam och barskrapad? Vad kan jag åstadkomma då???
Jag vill inte ha något medlidande, jag gör mina egna val och får stå för det. Just nu har jag en fantastisk familj och vi har ekonomi att kunna klara oss. Tänk att en blir så otroligt rädd att förlora detta? Tänk om det inte går vägen. Tänk om hjärtat har fel? och det skall komma från en som står och predikar allt detta till klienter, kursdeltagare och vänner.....men det är först när vi erkänner våra rädslor som vi kan besegra dem.
Min rädsla: att stå utfattig  efter att ha följt mitt hjärta. Att ha tillfogat min familj smärta genom att drivas av något jag egentligen, i tanken, inte vet om det är sant. Ändå måste jag fortsätta för att ta reda på: tänk om det är sant...

Läs hela inlägget »

Fick ett superfint reportage i tidningen Nära nr 8 2016. Jag fick till och med vara med i texten på framsidan om "sjuksköterskan Therese vårdar med hjälp av andevärlden"

Eftersom detta är en andlig tidning handlar artikeln mest om sådant som hänt tidigare. Hur jag har använt mig av tarotkorten och hur andevärlden har kommunicerat med mig. Andevärlden är fortfarande en stor del av mig men idag använder jag mig av det på ett lite annat sätt. En del av artikeln belyser det som jag ville få sagt mest: det är att kunna vårda med hjälp av våra känslor, vår intuition och att helheten, både kropp och själ krävs för att vårda en människa på djupet. Vi behöver förstå hela människan och hela dess livsmönster för att kunna behandla grunden till ohälsan. Det räcker inte att plocka bort ett symtom, när vi tar reda på orsaken till symtomet då kan kroppen själv skapa läkning på djupet- om du är beredd att låta den göra det.
Idag arbetar jag mycket mer utifrån kroppen, känslorna och vårt inre liv, det undermedvetna för att vårda. Och det ger hela tiden häpnadväckande resultat. Kursen i chakrabalansering har gett stora reultat för deltagarna och det är så häftigt att få följa. Healingmassagen ger massor till mina klienter, den väcker upp så många fantastiska instrument som kroppen själv har att använda sig av. Varje kurs, varje privat session med varje unik klient ger mig glädje och inspiration att utveckla mina kunskaper ännu mer för att hjälpa mina klienter att bli mer medvetna om vad som skapar deras hälsa.
Jag är så tacksam över att få arbeta med all min kompetens både den jag har som sjuksköterska och allt som jag väckt upp genom stor personlig utveckling, att bli medveten om kroppen och att hela tiden lita på min känsla om vilket nästa steg är i läkningsprocesser.
När vi vågar följa livet genom att bojkotta rädslan om vad som kan ske, då sker små mirakler i livet.

Läs hela inlägget »

Vad gött det e när poletten trillar ner :)
Visst är det underbart när insikten helt plötsligt bara dimper ner. Ett klart ljussken bara rätt in i skallen där du exakt vet vad ditt nästa steg som skall tas handlar om. Vad jag har väntat och längtat efter denna iniskt!

Satt idag på lunchen ute vid vänern. Underbart att kunna välja att arbeta i naturen även om vindarna var lite kalla idag. Jag hade med mig min anteckningsbok, som för övrigt oftast är med i väskan, för att när jag känner att jag skall printa ner ord skall kunna göra detta. jag är gammaldags av mig och gillar penna och papper bäst.
Oftast vet jag inte när jag skriver ner orden vad de skall användas till utan insikterna kommer efteråt när jag vid senare tillfälle läser vad jag har skrivit. Så var det idag. 
Jag satt och åt min goda laxsallad och läste igenom sådant som jag skrivit för flera månader sedan. Och plopp så förlöstes en ny tanke i huvudet. Jag såg genom att sammanfoga dessa texter att det blev en ny helhet.  Utifrån denna helhet så vet jag exakt vilket fokus jag skall ha i mitt fortsatta arbete. Och troligen fick jag även svar på vad min bok skall handla om (man vet dock aldrig vad som händer i tiden och därför släpper jag kontrollen och håller detta öppet ett tag till).

Det är just av denna anledning jag finner det så fascinerande att skriva ner sina tankar. Medan du skriver, släpper du tanken och i ett senare skede när du kommit längre i dina kunskaper och förståelser då kommer ett helt nytt fragment fram ifrån dessa ord som du tidigare trodde var rent nonsens.
Så fortsätt skriva, fortsätt att utvecklas och våga följa med i din förändring.
Ha en underbart härlig dag allesammans!

Läs hela inlägget »
Etiketter: lyckorus, insikter
  • Sofia Erlandsson • 7 november 2017 16:47:05
    Vill av hela mitt hjärta rekomendera Therese kurser.
    Du lär dig både om dig själv och även att kunna tyda i tarot.
    Det är väldigt pedagogiskt och lärt att lära och förstå.
    Vem som helst kan gå dessa kurser då Therese förklarar men även visar hur man gör i praktikten.
    Ett tips som hjälpt mig mycket följ henne på Youtube där du får se hur man lägger tarot och även mycket annat .
    En jätte nöjd kursdeltagare Sofia
  • Karin Eriksson • 29 maj 2015 20:41:09
    Om man vill utvecklas på det personliga planet skall man gå DinDag. Din breda kunskap lockar fram det man för tillfället behöver jobba med och att du får det att kännas helt naturligt.
  • Lisbeth Johansson • 28 maj 2015 20:50:27
    Alla skulle må bra av Din Dag. Du har ställt de frågor som behövts för att få mig att reflektera och gå vidare/hitta lösningar osv.
    Alla bitar/delar som vi gjort under dagen har varit betydelsefulla- varje övning inkl måltider mellanpauser osv.
    Tack!!!
  • Linda Windhede • 28 maj 2015 20:46:17
    Om man är beredd att jobba med sin personliga utveckling är Din Dag en härlig dag med egentid, som för mig framåt i min utveckling. Den ha ett behagligt flöde och själen har hängt med. TACK för en underbar dag!

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Isabelle » Dag 36 av 100 - Vägledning av naturen:  ”Mink är också en symbol för omhändertagande och mödraskap då dessa djur är osedv..”

  • Eva » Hur gick det sen?:  ””Att inte kämpa” tog jag till mig. Tack ❤️ Fysiska problem har hopat sig och med..”

  • Eva Forsberg » Hur gick det sen?:  ”Va bra!Verkligen skönt att höra! ”

  • Eva Forsberg » Min Historia:  ”Hej, Jag har inte träffat dig,men har tänkt att göra det. Men just nu verkar de..”

  • Katarina svensson » Min Historia:  ”Får tårar i ögonen när jag läser detta. Förstår att det tar på krafterna det du ..”

Arkiv

Etiketter