BLOGG LIVSINSPIRATION


 

Förra veckan skrev jag ett inlägg om att jag fått nog av att kämpa. Att jag inte orkar ta fighten längre. Och jag gav universum en vecka på sig att bevisa att nu är det dags utan att jag behöver just kämpa, i annat fall återvärnder jag till att arbeta som traditionell sjuksköterska igen. Så vad hände sedan?
Uppenbarligen så är jag här fortfarande. Det var en hel del som hände under veckan, men inte på det sätt som jag trodde kunde ske (i vanlig ordning).
Jag släppte blockeringar inom mig, jag kom högre i min energi och jag slutade verkligen att kämpa. Det visade sig att resultat kom ändå utan att jag behövde kämpa. Jag fick insikt om att det är i vår fysiska verklighet som vi blir lärda att vi måste kämpa för att få resultat, insikten som kom att i den andliga versionen behöver vi inte kämpa alls. Vi behöver bara handla efter de möjligheter som kommer.

Jag förstod att allt är illusioner som vi skapar och att jag nu är redo att ta mig ur illusionen och istället använda den till min fördel. Och det lyckades jag med. Alla healingbehandlingar jag gav under veckan blev otroligt kraftfulla när jag förändrade tankesättet om vad som hände i mig när jag utförde behandlingen. Tidigare har jag känt av exakt vad klienten behöver lösgöra som ofta är smärta och sorg som då hägrar i min kropp. Behandlingen har gjort mig ofantligt trött efteråt. När jag nu istället kunde tänka att det bara är en illusion att ha ont, då fick jag plötsligt en enorm kraft att verka med. Jag kändde hur hela universum for igenom mig och jag kunde göra hela behandlingen helt i kärlekens enorma kraft. Detta kanske låter som nonsens i dina öron. Men vad som hände med alla klienter var en otrolig respons. Alla kände mer under behandlingen även de kunder som i vanliga fall endast brukar uppleva lugn. Nu kände alla hur det for i kroppen, starka fysiska tecken och att det verkligen släppte lös.

Så nu har jag insett att jag inte behöver kämpa. Jag kan ta allt i tur och ordning och agera när jag känner att jag ska agera. Det innebär att jag ständigt behöver söka mycket lugn omkring mig och tillåta mig att gå in i mig själv flera gåger om dagen för att kunna se klart.
Denna vecka har barnen sportlov. Då kommer den verkliga utmaningen att kunna söka lugn när alla är hemma. Jag brukar ha svårt för det under så många dagar. Om jag löser det denna vecka då vet jag att jag kommit längre än innan.

Läs hela inlägget »

Idag är en dag av uppgivenhet samtidigt som det kommer en beslutsamhet av att nu får det vara nog. Som vanligt är allt dubbelt på samma gång.
Ja, jag blir också uppgiven, ledsen och frustrerad. Jag är på intet sätt förskonad från lidandet som det fysiska livet innebär. I mitt andliga liv är allt redan närvarande. Men hur ska jag göra för att transformera ner det i mitt fysiska liv. Däri ligger uppgivenheten idag. Jag handlar varje dag framåt, ändock står jag och stampar. vad är det som fattas?
Även om jag ser klart att jag kan skapa vad jag vill, att alla möjligheter finns där, hur mycket får det lov att kosta? Hur mycket till behöver jag offra för att komma dit? Handlar allt om att offra, vad vi är villiga att bortse ifrån för att nå våra mål.
När allt detta kom över mig idag så bestämde jag mig. Nu får det räcka. Nu tänker jag inte kämpa mer om det inte ger resultat. En vecka ger jag guider, vägledare, änglar, gudinnor och universum som är med mig. Det som inte genererar i någon förändring eller resultat veckan som kommer åker i graven. Nu menar jag det. Nu är det dags att visa vägledning på allvar.

Det jag fick till mig var att jag ska skriva ner min historia om vad det är jag vill åstakomma och varför. Därför ger jag er detta inlägg idag.
Egentligen har jag hela livet varit och blivit rustad. Även i liv innan denna inkarnation. Alltihop hör ihop med varann. Därför är det svårt att veta vart jag ska börja historien.
När jag fått upp minnen av tidigare liv har jag varit en rebell samtliga gånger. Jag har sagt vad jag tror på och därför fått leva ensam, fått älskade avrättade eller fått sätta livet till själv på grund av detta. Jag har många gånger levt långt efter mina kära försvunnit och fått känna kärlekens ensamma sida, våndan och ångesten av längtan efter de som livet tagit ifrån mig. Varje liv har handlat om kärlek. Hur stark kärlekens kraft är. Hur smärtsam den är när vi inte känner oss hela. Hur längtan kan slita oss sönder inifrån och ändå lever man. Hur människor som innehar makt förstör och lemlästar familjer för att bevisa sin makt för andra. Det har känts som att jag har förlorat gång på gång. Kärleken har förlorat. Samtidigt vinner den varje gång när vi återförenas i livet efter detta. Kärleken dör aldrig, Den kan bara omvandlas. Kärleken är allt. Men vilket pris är vi beredda att betala för att få uppleva den?

Det liv jag lever idag har varit gott på många sätt men även smärtsamma på många andra punkter. Jag har alltid varit omgiven av en familj som uppskattar mig, som tror på det jag gör, som tror på min förmåga. Som lyssnar och finns där när jag behöver hjälp. Alla har inte denna förtur in i livet och för det är jag evigt tacksam.
När jag började skolan var inte alla lika omtänksamma. Många var elaka redan från start för att på något sätt var jag annorlunda. Jag förstod aldrig varför, det gör jag fortfarande inte alltid. Det jag inte förstår är varför människor behöver vara elaka mot varandra. Varför man är så rädd för det som är annorlunda. Jag förstår heller inte vad jag är som är så annorlunda. Samtidigt förstår jag att den som är elak mot en medmänniska inte mår gott. Denne är inte i kontakt med sitt hjärta. Den har inte haft samma goda förutsättningar som jag haft med en kärleksfull familj.
Hela min skoltid var tuff på många sätt. I stort sett dagligen fick jag höra någon kommentar om att jag inte skulle tro att jag var något, att jag inte fick vara med eller att ingen skulle tycka om mig för jag var så ful eller hade fula kläder. Det spelade egentligen ingen roll vad jag gjorde. Kommentarerna kom ändå. Ibland sa jag ifrån, att de skulle sluta, att jag inte gjort något. Svaret blev oftast åter igen tro inte att du är något. Jag stod aldrig helt utan vänner. Jag hade vänner hemma som jag umgicks med och jag hade även några jag umgicks med i skolan. Så helt ensam stod jag inte. Det är jag oändligt tacksam över, vem vet hur det hade påverkat mig annars. Högstadiet var bättre än innan. Jag hade flera nya vänner som jag umgicks med, Vi hade kul ihop, vi tyckte om varandra och kommentarerna haglade inte lika tätt som tidigare även om de fanns där.
Gymnasietiden  var en befrielse från plågoandar som valde andra skolor att gå på.
Nu blev det istället en ny kamp i att visa sig duglig inför betygen jag ville få. Jag slet som ett djur många gånger. Men oftast fick jag höra att de högsta betygen inte räckte till mig. Det fanns andra som var duktigare än jag och den tidens betygssystem, vad jag har förstått, byggde på att lärare inte kunde ge för många i en klass högsta betyg. det var i alla fall vad jag fick höra. Jag gick ändå ut med bra betyg, det ska jag väl inte säga något om men jag kände ändå ett sting av att det hjälpte inte att kämpa, resultatet kom inte ändå.

Jag kom ut och började arbeta i vården, som mellanstadielärare, som förskolelärare och inom saabs väggar i Trollhättan. På det sistnämda mötte jag min make som med all sin kärlek ger mig min trygghet. Jag hade under en tid funderat på en utbildning till barnmorska. När jag fick mina barn växte det sig starkare. Jag gjorde en ansökan till sjuksköterskeprogrammet och sa högt till mig själv att är det meningen att jag skall göra detta så ger ni mig en plats nu. För jag kommer inte att söka igen. Sista platsen blev min. Här kände jag mig hemma. Kunskaperna jag inhämtade berikade mig och jag växte som människa.  Ett tag innan jag kom in på höskolan hade jag börjat gå mediala kurser. De gav också ett nytt perspektiv på tillvaron och det var en spänning som drev mig vidare. Även denna arena kändes hemmavan då det visade sig gång efter gång att jag hade en stor fallenhet för att arbeta med andekontakter och känna av människor. Jag förstod att jag alltid haft förmåga att känna det som andra inte gjorde. Att jag kände bakom människors skal och kunde förstå hur de upplevde sin tillvaro. I takt med kunskaperna jag utvecklade på högskolan förstod jag också hur psykiatri och psykologi fungerar rent biologiskt.
Som sjuksköterska arbetade jag många år inom bemanningsbranschen där jag utvecklades genom alla arbetsplatser och människor jag mötte. Tills jag mötte stagnation. Efter några år blev det nämligen samma typ av arbetsplatser jag hamnade på, det blev ingen utveckling längre och framför allt blev arbetsmiljön allt hårdare. Tidspressen enorm och kraven på dokumentation i olika program hårdare. Det genererade i att för att klara alla krav som sattes på oss fick jag dela ut fler lugnande tabletter för att jag inte hann med människan. Jag var otroligt stressad.

Så snubblade jag över en annons om en resa som jag kände direkt att jag måste vara med på. Tillsammans med min syster reste jag en vecka till Kos där vi under kursen fick väcka ut och in på oss själva. Jag har aldrig skrattat och gråtit så mycket under en och samma vecka. Efter resan var jag inspirerad i att jag ville hjälpa människor att få samma upplevelse som jag fått med mig under denna vecka. Att de skulle få känna sig levande igen. Jag förstod att jag inte kunde arbeta kvar som sjuksköterska om jag skulle fortsätta att kunna känna mig så levnadsglad som jag gjorde då.
Jag startade företag där jag började rikta in mig på andligheten. För jag visste att med tarotkortens hjälp, som jag arbetade med sedan långt tidigare, kunde jag hjälpa människor att förändra något inom dem själva. Jag hjälpte dem att skapa en tro på sig själva. Jag fortsatte att vidareutveckla mig själv samtidigt som jag utvecklade företaget mot en hälsoinriktning. De kurser jag gick inom känslornas betydelse hur de påverkar kroppen, regressionskurser samt framför allt genom att bearbeta mina egna känslor, mitt eget liv och förstå det ansvar jag själv har för att jag ska må bra var starka processer. Samtidigt som vi har det egna ansvaret behöver vi också varandra för att livet ska kännas helt. Samtidigt som det innebär mycket smärtsamma känslor för att rena sin kropp innebär det också en ny medvetenhet. En medvetenhet som är svår att bära samtidigt som den är upplyftande. Allt är och existerar på en och samma gång. Det är detta som är livet som dränerar oss samtidigt som det lyfter oss.

Sedan snart ett år tillbaka arbetar jag i stort sett enbart med mitt företag. Det berikar mig att kunna hjälpa människor att läka och få livet tillbaka. Samtidigt är det hårt att inte kunna leva som förut. Jag känner mig mer isolerad från samhällets normer samtidigt som jag är starkare i mig själv. Jag tror på min förmåga att hjälpa, vara närvarande i samtal, att lyssna och förstå. Jag vet att jag hjälper många till underverk. och ändå kommer jag inte vidare själv. Jag känner mig dränerad ibland. Jag behöver få ladda om, jag behöver ensamhet och det är svårt att få till., och det är ibland svårt för andra att förstå. För när jag behöver mina stunder innebär det att jag måste ta tid från att kunna vara med någon annan. Jag vet att det gör att mina kära känner sig svikna när jag inte finns där hela tiden. När jag inte orkar svara, laga mat eller göra andras ärenden. Enligt samhällets normer är en mor och fru någon som ska tillgodose sin familjs behov, ibland oavsett vad det kostar med moderns hälsa. Och jag orkar inte vara den som ska stå stadig och ta hand om alla andra. Jag måste få vara i mina egna känslor tidvis. Jag behöver alltmer tid för att ladda mina batterier. Så samtidigt som jag måste få ladda så måste jag också arbeta för att få ihop mitt levebröd. Jag älskar det jag gör idag samtidigt som det tär att inte kunna ge familjen det materiella som de önskar få.

Så vart står jag nu? Jag vill kunna göra det jag älskar och är ruskigt bra på som innebär att ge människor nya förhoppningar och tro på sig själva. En tro som skapar den förändring de behöver för att läka livet. Jag vill göra detta. Men jag vet inte om jag är villig att offra mer. Jag sliter hårt, det ska gudarna veta för att företaget ska gå runt. Och jag är trött på att kämpa. Jag orkar inte kämpa mer. Just därför ger jag universum en vecka på sig att bevisa vad det är jag ska fortsätta kämpa för. Jag vill vara levnadsglad och närvarande när jag är hemma igen. Och det kanske inte går med allt kämpande jag måste göra med eget företag? Så för att fortsätta orka driva företag måste jag offra min familj? Och det är jag inte beredd att göra. Så slutar inte kämpandet här och nu så kommer jag att lägga ner göromål efter göromål och återgå till att arbeta som sjuksöterska i den traditionella vården. 

Läs hela inlägget »

Situationer faller på plats. Insikter har kommit. Vad jag vet efter mina dagar av att prova affirmationens kraft är att endast affirmationer gör inte att något spontant kommer till dig utan att du handlar. Du måste på något plan välja att handla för att få flödet att komma till dig.
Tankens kraft är stark på det sättet att du blir vad du tänker. Det vill säga att tänker du att du är oduglig och inte orkar något, då skapar du dig en liten energi där du är trött och slö. Tänker du att du klarar vad som helst och att du är värd, då skapar du en positiv tillvaro med kärlek och ljus omkring dig. Men vare sig du tänker nedslående eller upplyftande så sker inget utan att du aktivt gör valen att handla. De möjligheter som universum skänker dig måste du ta in i din kropp och verkställa på något sätt. Inget sker endast av sig självt. Däremot kommer möjligheterna av sig själva. Men åter igen, du måste välja att ta emot dem och skapa något av möjligheten. Du är en skapande varelse satt i din kropp för att kunna verkställa dina önskningar. Men du måste handla för att det ska kunna ske. Att bara gå och vänta på rätt tillfälle i flera år leder dig ingen vart. Ta tillfället nu när du känner att du ska handla. Gör det, gå över din rädsla och skapa mirakel i ditt liv. Utan att du tar möjligheten kan inget ske. Förändring skapas när du handlar. Det är endast när du handlar annorlunda som resultatet kan förändras till något annat än vad det är idag

Livet är ständig förändring. När du utvecklas blir också drömmarna utvecklade. Genom mitt handlande har jag nått mina drömmar. Men när jag kommer till att uppnå en dröm har jag förändrats. Jag har gått vidare och därför blir också drömmen vidare. Jag har uppnått det jag ville. Men nu vill jag vidare. Hela tiden vidare. Frustrerande ibland att inte kunna stanna och njuta av att ha uppnått drömmar samtidigt underbart att kunna utveckla drömmarna. För hur långt kan man nå? När vi aktivt handlar för att komma vidare tror jag att vi kan komma hur långt som helst. Men drömmen blir oftast (nästan aldrig) som vi planerat i tanken. Vi tror att vi vet hur drömmen ser ut när den är uppnådd. Varje gång blev den annorlunda men ändock uppnådd. Möjligheterna kom, jag agerade med möjligheten och kom till en dröm i taget. Små drömmar går relativt lätt att nå, de större tar lång tid att bygga och kräver mer handlande. Ibland också mer uppoffringar. För varje dröm innebär någon typ av uppoffring på samma gång som den skänker oändligt med glädje.
Livet är alltid ljus och mörker på samma gång. En dröm är ljus och mörk på samma gång. För varje gång som jag väljer mig och min utveckling måste jag också välja bort att inte kunna vara tillgänglig för någon. Samtidigt som jag älskar stunden av ensamhet, av att få vara i min egen energi är den också smärtsam för att jag vet att någon just nu skulle behöva mitt sällskap. Men om vi alla når tillståndet av att vi har vår egen kraft att uppfylla drömmar kommer varje person som når dit ta sitt eget ansvar för livet där vi  istället upplever att varje person i livet stärker oss, att vi tillsammans blir starkare men utan att vara beroende av varandra. Där vi alla är hela i oss själva men samtidigt även blir hel av att dela glädjen med andra.
Livet är ljus och mörker konstant, vi är hela i oss jsälva samtidigt som vi är hela tillsammans. Vi har all visdom inom oss själva samtidigt som den lyfts fram tillsammans med andra. Vi är samtidigt som vi inte är. Vi har redan allt samtidigt som vi inte är där. 

Jag är inte orolig längre. För jag har känt att allt redan är klart. Jag är redan det jag vill vara och där jag vill vara. Nuet handlar om att fortsätta handla för att komma dit i det fysiska livet. I alltet är det redan här. Därför kära vän, är affirmationen i sig inte det som skapar visheten om att allt är nu, det är kärnan av dig du behöver nå för att känna det. Affirmationer kan hjälpa dig att hålla tanken på rätt spår när du är orolig eller nere. Men meditation och stillhet är fortfarande ett faktum för att nå dig, för att kunna känna det du vill visualisera och för att skapa ett aktivt handlande med tillit utifrån möjligheterna som kommer till dig.  
Mitt gamla jag sjönk tillsammans med Titanic. Det var en metafor för att låta ett skepp som jag färdats med under en period få sjunka och hitta sin viloplats. Jag tar med mig erfarenheterna jag samlat in i ett nytt liv med en ny färdväg. På insidan har transformation skett på samma gång som förändringen inte syns på utsidan- än.

Läs hela inlägget »

Underliga energier är i görningen. Allt eftersom jag går framåt är det som att jag ser mer klart. Precis som att jag ser in i sådant jag inte sett förut. Människor avslöjar sitt innersta. Och då är det inte trevliga ting som kommer fram.
Sådant jag har misstänkt kommer upp till ytan. Det kommer fram sanningar som människor försökt att dölja.
Jag talar heller inte om de människor som står mig nära. Det är istället sådana som hållt sig i utkanten. Som på något sätt försöker att nästla sig in.
Jag vet att det kunnat stoppa mig förut. Men inte längre. Jag är inte rädd längre. Jag vet min styrka. Jag vet vad jag klarar av.
Nu är det vår tur att visa fram the good guys....
Sanningar kommer fram överallt just nu omkring oss.

Så vad var det som sjönk till botten med min metafor om Titanic? Jag tror att det var jag som försökte hålla osanning flytande för att hjälpa andra. För att ändra skulle slippa lida. När jag lät mitt försvar sjunka till botten öppnar sig sanningen om vad som fanns bakom
Pandoras ask är nu öppen.

Läs hela inlägget »

I morse bad jag om tydlig vägledning om vad det sjunkande skeppet gäller. Jag bad om att det jag inte får något svar på, där det är tystnad behöver jag inte fokusera.

Redan en halvtimme senare får jag glädjande sms av medarbetare på samtalslinjen att hon kan öka på sin arbetstid. Bingo! Där ska jag fortsätta fokusera inget sjunkande skepp där.
Till samtalslinjen Livsinspiration ringer du 0939- 114 74 44 (15:90/min)

Någon timme senare ringer ytterligare en medarbetare på samtalslinjen och berättar att det är en tarotgrupp på Facebook jag måste se. Hon berättar att det är djupa reflektioner om själen kopplat till tarot och liknande. Allt hon säger kunde jag direkt härleda till vad Tarotskolan handlar om. Jackpott! Fortsatt fokus på tarotskolan som startar i slutet av mars. Det ska bli så spännande att få följa utvecklingen hos kursdeltagarna

På eftermiddagen får jag ett tarotkort skickat på Messenger föreställande en kvinna som läser en bok. Fortsatt fokus på att skriva min bok om läkande processer med andra ord. Tack för den

Nu väntar jag ivrigt på mer vägledning imorgon om vad mitt fokus ska vara så att jag kan köra uteslutningsmetoden om vad det sjunkande skeppet handlar om....

Läs hela inlägget »

Enligt affirmationslagen kommer det vi attraherar in först som lite i taget. Sedan kommer det stora.

Läget just nu är att jag är lugn och tillfreds fortfarande. Kunder strömmar in varje dag. Det känns nästan som att det är lite mer än tidigare. Där kanske det sker något.

Vad jag däremot fått svar på är insikten om vad Titanic vill visa. Det kom igår kväll när jag fick en otrevlig kommentar på Facebook. Genom den förstod jag att det är precis därför jag inte vågat gå framåt mer. För att ju mer en person framträdet desto mer reagerar människor utifrån. Det finns alltid dem som häver ur sig elakheter eller vill trycka ner. Jag har varit utsatt för det så många gånger genom tidigare liv där människor jag älskat eller jag själv fått sätta livet till för dessa elaka människor inte tyckt om det jag gör eller säger.
Jag vet att det kommer fler. Jag kommer inte låta det stoppa mig men säga att det inte gör ont är att ljuga.

Vad som sedan kom var insikten. Något av det jag fokuserar på är ett sjunkande skepp och jag agerar livräddare. Det är dags att sluta med det. Nu ber jag om tydlig vägledning kring vad det sjunkande skeppet handlar om. Vad det är jag ska överge och låta sjunka till botten. Antingen för att låta det vara kvar där eller för att se vilka skatter som kommer ur vraket.

Läs hela inlägget »

Titanic fortsätter att dyka upp vid flera tillfällen. Det är tydligen något som ska väckas upp eller gå till botten med som min kära far sa till mig

Talade med en vän från samtalslinjen  idag. Emma som arbetar med regression på linjen såg en syn av att jag  varit med på den båt som plockat upp de överlevande. Jag var med andra ord inte med på båten själv. Jag har känt av något liknande själv. Efter jag pratat med henne åkte jag iväg för att hämta en dotter på kalas. När jag parkerat drogs jag åt att titta på grannens bil. Mina ögon fastnade direkt på nummerplåten där det sätt ett märke med sjöräddningssällskapet. Kan det månne vara nästa spår i vägledningen?

I övrigt mår jag fortsatt gott av mina affirmationer. Jag känner trygghet och stabilitet. Och kunder fortsätter att strömma in. Om det är affirmationer som gör det eller ej har jag ingen klarhet i ännu.

Och du, om du vill komma i kontakt med Emma eller någon av oss andra på samtalslinjen kan du boka tid och ringa 0939- 114 74 44 (15.90/min)

Läs hela inlägget »

Jag tänkte först att det var en slump. Men nu börjar jag undra om det inte är något som andevärlden vill säga mig.
Återkommande tema som upprepat sig flera gånger under ett dygn.

Igår kväll halkade vi mitt in i filmen Titanic när vi zappade på tv. Vi såg klart filmen och inget mer med det.
I morse när jag kollade Facebook skrev en kvinna i en andlig grupp att hon fått minnessekvenser från tidigare liv. Hon hade forskat på detta och hittat en kvinna som stämde in. Som gått bort på Titanic. En stund senare läser jag ytterligare ett inlägg från en annan grupp där en medlem frågar om Titanic.
Nu började jag fundera men slog bort tanken. Det var bara tillfälligheter.

På eftermiddagen slår jag på Tv:n. Reklam från Folksam med två hundar som åker på Titanic. Hmmm....

Lyssnar på musik. Vad kommer upp om inte Celine Dion med hiten från: just det, Titanic. Fortfarande tycker jag mest att det är lite märkligt. Ignorerar sammanträffanden igen.

Nu precis innan jag skriver detta inlägg. Jag kollar Facebook. En vän har varit på museum idag med utställning om Titanic. Jag kan nog inte ignorera att det är någon typ av vägledning till mig.
Tänker att jag ska gå in i meditation genast och ta reda på vad det vill säga med Titanic.

Läs hela inlägget »

Idag har det kommit upp en del känslor om att jag inte känner mig värdig att ta emot allt som kan komma till mig. På så sätt blockerar jag energin.

Under meditation hamnade jag i en konversation med en nunna. Det må låta konstigt men det var det som dök upp i mitt sinne.
Hon frågade mig flera frågor precis som jag gör vid en vägledning med mina klienter.
Hon började med att fråga mig varför jag kommit och jag svarade att jag är här för att komma i kontakt med mig själv och min själ. Sedan förklarade jag för henne att själen är att komma i kontakt med Gud som finns inom oss alla.
Så frågade hon varför jag inte är i kontakt oftare. Då så jag att det är jag som hindrar det för den kontakten finns när som helst egentligen. Jag hindrar mig själv på något sätt.
Hur känns det att vara i kontakt med själen, frågade nunnan då.
- Det är kärlek, ljus, glädje, att känna en storhet, en styrka i att jag kan göra vad som helst, ingenting hindrar mig, allting finns redan.

Då kom det upp känslor av att jag inte känner mig värdig att få ta fram denna del av mig som är Gud. Den stora delen av mig. Den oändliga delen av mig.
Sedan poppade det upp ett minne av ett liv där jag själv var nunna och svor att vara vigd åt Gud och leva ett liv utan materiella ting. Jag blev lärd att det är så man ska leva.
Sedan kom ett till liv där det var en man som sa mig att jag inte är värdig, att ingen någonsin kommer lyssna på mig, att jag inte är värd någonting, det jag gör är bara nonsens. Jag är inte värd något.
De här två minnena håller mig tillbaka och får mig att tro att jag inte är värdig.

Så frågade nunnan vad jag skulle göra om jag hade pengar. Mitt första svar var att jag skulle göra min orakelkortlek som är till för att hjälpa människor att läka. Då behöver jag pengar till att besöka olika platser för att ta korten, för att finna rätt energi för att jag ska minnas och få till mig budskapen till korten.
Vad ska du mer göra?
- jag skulle använda pengarna till marknadsföring för att nå ut, för att få ut min bok för att kunna läka ännu fler människor.
Och för att slippa bekymra mig varje månad för att ge mina barn mat.
Så sa nunnan: så det du skulle göra handlar egentligen om att ge till andra människor? Då är det väl inget fel i att ha pengar?
- Nej, Svarade jag. De ska användas till att göra gott. Sedan kan jag behöva till att inreda min friggebod så att kunderna känner sig riktigt omhändertagna.
- vad är det för behandlingar du gör, frågade hon.
- Det är healing.
- som Jesus?
Jag svarade att jag vet inte vad för healing och behandling Jesus gjorde men min healing är i kontakt med min själ, Gud och änglaenergi där jag suger ut negativa energier ur andra människor in i min egen kropp.
Där och då kom jag på hur rädd jag är för att det ska skada min kropp.
- och ändå offrar du dig själv för att ta bort detta ur andra människor. Varför gör du det?
- för att jag vill att andra ska läka.
- så alltså offrar du dig själv för att andra ska läka? säger hon. Du måste se hur stort det är Therese. Att du faktiskt lägger allting på att andra ska må bra även om du inte ser det så själv. Förminska inte det du gör.
Då rann tårarna för att jag kände att jag ändå inte var värdig.

Efteråt kom en förståelse i kroppen. Både kring minnena som dök upp och att det inte är fel att ha pengar, då jag kommer att använda dem till det som behövs.

Utifrån det som skett idag tänker jag att affirmera kring mina egna syften till att komma i kontakt med källan och arbeta för mitt syfte har skapat en stor process. Det känns klart som att detta kommer att ge mer än vad de tidigare affirmationerna gjorde.

Det är spännande

Läs hela inlägget »

Tacksamhet. Glädje. Frihet. Förväntan. Och lite nervositet. Orden sammanfattar känslorna idag.

Jag känner enorm tacksamhet varje dag sedan dag 1. Glädje bubblar på morgonpromenaden med hunden.

Arbetet är kul. En liten nervositet infinner sig för att få in tillräckligt med anmälningar till Tarotskolan. Vi lägger ner otroligt med tid och engagemang då vi båda känner att utbildningen blir så grym. Den liknar inget av det utbud på tarotkurser som finns på marknaden.
Idag har vi arbetar fram en logga som troligen kommer upp på hemsidan imorgon. Håll utkik...

För övrigt när det gäller affirmationer så älskar jag att affirmera på mitt sätt. Med det som är betydelsefullt för mig. Det skapar glädje.

Läs hela inlägget »

Förra veckan skrev jag ett inlägg om att jag fått nog av att kämpa. Att jag inte orkar ta fighten längre. Och jag gav universum en vecka på sig att bevisa att nu är det dags utan att jag behöver just kämpa, i annat fall återvärnder jag till att arbeta som traditionell sjuksköterska igen. Så vad hände sedan?
Uppenbarligen så är jag här fortfarande. Det var en hel del som hände under veckan, men inte på det sätt som jag trodde kunde ske (i vanlig ordning).
Jag släppte blockeringar inom mig, jag kom högre i min energi och jag slutade verkligen att kämpa. Det visade sig att resultat kom ändå utan att jag behövde kämpa. Jag fick insikt om att det är i vår fysiska verklighet som vi blir lärda att vi måste kämpa för att få resultat, insikten som kom att i den andliga versionen behöver vi inte kämpa alls. Vi behöver bara handla efter de möjligheter som kommer.

Jag förstod att allt är illusioner som vi skapar och att jag nu är redo att ta mig ur illusionen och istället använda den till min fördel. Och det lyckades jag med. Alla healingbehandlingar jag gav under veckan blev otroligt kraftfulla när jag förändrade tankesättet om vad som hände i mig när jag utförde behandlingen. Tidigare har jag känt av exakt vad klienten behöver lösgöra som ofta är smärta och sorg som då hägrar i min kropp. Behandlingen har gjort mig ofantligt trött efteråt. När jag nu istället kunde tänka att det bara är en illusion att ha ont, då fick jag plötsligt en enorm kraft att verka med. Jag kändde hur hela universum for igenom mig och jag kunde göra hela behandlingen helt i kärlekens enorma kraft. Detta kanske låter som nonsens i dina öron. Men vad som hände med alla klienter var en otrolig respons. Alla kände mer under behandlingen även de kunder som i vanliga fall endast brukar uppleva lugn. Nu kände alla hur det for i kroppen, starka fysiska tecken och att det verkligen släppte lös.

Så nu har jag insett att jag inte behöver kämpa. Jag kan ta allt i tur och ordning och agera när jag känner att jag ska agera. Det innebär att jag ständigt behöver söka mycket lugn omkring mig och tillåta mig att gå in i mig själv flera gåger om dagen för att kunna se klart.
Denna vecka har barnen sportlov. Då kommer den verkliga utmaningen att kunna söka lugn när alla är hemma. Jag brukar ha svårt för det under så många dagar. Om jag löser det denna vecka då vet jag att jag kommit längre än innan.

Läs hela inlägget »

Idag är en dag av uppgivenhet samtidigt som det kommer en beslutsamhet av att nu får det vara nog. Som vanligt är allt dubbelt på samma gång.
Ja, jag blir också uppgiven, ledsen och frustrerad. Jag är på intet sätt förskonad från lidandet som det fysiska livet innebär. I mitt andliga liv är allt redan närvarande. Men hur ska jag göra för att transformera ner det i mitt fysiska liv. Däri ligger uppgivenheten idag. Jag handlar varje dag framåt, ändock står jag och stampar. vad är det som fattas?
Även om jag ser klart att jag kan skapa vad jag vill, att alla möjligheter finns där, hur mycket får det lov att kosta? Hur mycket till behöver jag offra för att komma dit? Handlar allt om att offra, vad vi är villiga att bortse ifrån för att nå våra mål.
När allt detta kom över mig idag så bestämde jag mig. Nu får det räcka. Nu tänker jag inte kämpa mer om det inte ger resultat. En vecka ger jag guider, vägledare, änglar, gudinnor och universum som är med mig. Det som inte genererar i någon förändring eller resultat veckan som kommer åker i graven. Nu menar jag det. Nu är det dags att visa vägledning på allvar.

Det jag fick till mig var att jag ska skriva ner min historia om vad det är jag vill åstakomma och varför. Därför ger jag er detta inlägg idag.
Egentligen har jag hela livet varit och blivit rustad. Även i liv innan denna inkarnation. Alltihop hör ihop med varann. Därför är det svårt att veta vart jag ska börja historien.
När jag fått upp minnen av tidigare liv har jag varit en rebell samtliga gånger. Jag har sagt vad jag tror på och därför fått leva ensam, fått älskade avrättade eller fått sätta livet till själv på grund av detta. Jag har många gånger levt långt efter mina kära försvunnit och fått känna kärlekens ensamma sida, våndan och ångesten av längtan efter de som livet tagit ifrån mig. Varje liv har handlat om kärlek. Hur stark kärlekens kraft är. Hur smärtsam den är när vi inte känner oss hela. Hur längtan kan slita oss sönder inifrån och ändå lever man. Hur människor som innehar makt förstör och lemlästar familjer för att bevisa sin makt för andra. Det har känts som att jag har förlorat gång på gång. Kärleken har förlorat. Samtidigt vinner den varje gång när vi återförenas i livet efter detta. Kärleken dör aldrig, Den kan bara omvandlas. Kärleken är allt. Men vilket pris är vi beredda att betala för att få uppleva den?

Det liv jag lever idag har varit gott på många sätt men även smärtsamma på många andra punkter. Jag har alltid varit omgiven av en familj som uppskattar mig, som tror på det jag gör, som tror på min förmåga. Som lyssnar och finns där när jag behöver hjälp. Alla har inte denna förtur in i livet och för det är jag evigt tacksam.
När jag började skolan var inte alla lika omtänksamma. Många var elaka redan från start för att på något sätt var jag annorlunda. Jag förstod aldrig varför, det gör jag fortfarande inte alltid. Det jag inte förstår är varför människor behöver vara elaka mot varandra. Varför man är så rädd för det som är annorlunda. Jag förstår heller inte vad jag är som är så annorlunda. Samtidigt förstår jag att den som är elak mot en medmänniska inte mår gott. Denne är inte i kontakt med sitt hjärta. Den har inte haft samma goda förutsättningar som jag haft med en kärleksfull familj.
Hela min skoltid var tuff på många sätt. I stort sett dagligen fick jag höra någon kommentar om att jag inte skulle tro att jag var något, att jag inte fick vara med eller att ingen skulle tycka om mig för jag var så ful eller hade fula kläder. Det spelade egentligen ingen roll vad jag gjorde. Kommentarerna kom ändå. Ibland sa jag ifrån, att de skulle sluta, att jag inte gjort något. Svaret blev oftast åter igen tro inte att du är något. Jag stod aldrig helt utan vänner. Jag hade vänner hemma som jag umgicks med och jag hade även några jag umgicks med i skolan. Så helt ensam stod jag inte. Det är jag oändligt tacksam över, vem vet hur det hade påverkat mig annars. Högstadiet var bättre än innan. Jag hade flera nya vänner som jag umgicks med, Vi hade kul ihop, vi tyckte om varandra och kommentarerna haglade inte lika tätt som tidigare även om de fanns där.
Gymnasietiden  var en befrielse från plågoandar som valde andra skolor att gå på.
Nu blev det istället en ny kamp i att visa sig duglig inför betygen jag ville få. Jag slet som ett djur många gånger. Men oftast fick jag höra att de högsta betygen inte räckte till mig. Det fanns andra som var duktigare än jag och den tidens betygssystem, vad jag har förstått, byggde på att lärare inte kunde ge för många i en klass högsta betyg. det var i alla fall vad jag fick höra. Jag gick ändå ut med bra betyg, det ska jag väl inte säga något om men jag kände ändå ett sting av att det hjälpte inte att kämpa, resultatet kom inte ändå.

Jag kom ut och började arbeta i vården, som mellanstadielärare, som förskolelärare och inom saabs väggar i Trollhättan. På det sistnämda mötte jag min make som med all sin kärlek ger mig min trygghet. Jag hade under en tid funderat på en utbildning till barnmorska. När jag fick mina barn växte det sig starkare. Jag gjorde en ansökan till sjuksköterskeprogrammet och sa högt till mig själv att är det meningen att jag skall göra detta så ger ni mig en plats nu. För jag kommer inte att söka igen. Sista platsen blev min. Här kände jag mig hemma. Kunskaperna jag inhämtade berikade mig och jag växte som människa.  Ett tag innan jag kom in på höskolan hade jag börjat gå mediala kurser. De gav också ett nytt perspektiv på tillvaron och det var en spänning som drev mig vidare. Även denna arena kändes hemmavan då det visade sig gång efter gång att jag hade en stor fallenhet för att arbeta med andekontakter och känna av människor. Jag förstod att jag alltid haft förmåga att känna det som andra inte gjorde. Att jag kände bakom människors skal och kunde förstå hur de upplevde sin tillvaro. I takt med kunskaperna jag utvecklade på högskolan förstod jag också hur psykiatri och psykologi fungerar rent biologiskt.
Som sjuksköterska arbetade jag många år inom bemanningsbranschen där jag utvecklades genom alla arbetsplatser och människor jag mötte. Tills jag mötte stagnation. Efter några år blev det nämligen samma typ av arbetsplatser jag hamnade på, det blev ingen utveckling längre och framför allt blev arbetsmiljön allt hårdare. Tidspressen enorm och kraven på dokumentation i olika program hårdare. Det genererade i att för att klara alla krav som sattes på oss fick jag dela ut fler lugnande tabletter för att jag inte hann med människan. Jag var otroligt stressad.

Så snubblade jag över en annons om en resa som jag kände direkt att jag måste vara med på. Tillsammans med min syster reste jag en vecka till Kos där vi under kursen fick väcka ut och in på oss själva. Jag har aldrig skrattat och gråtit så mycket under en och samma vecka. Efter resan var jag inspirerad i att jag ville hjälpa människor att få samma upplevelse som jag fått med mig under denna vecka. Att de skulle få känna sig levande igen. Jag förstod att jag inte kunde arbeta kvar som sjuksköterska om jag skulle fortsätta att kunna känna mig så levnadsglad som jag gjorde då.
Jag startade företag där jag började rikta in mig på andligheten. För jag visste att med tarotkortens hjälp, som jag arbetade med sedan långt tidigare, kunde jag hjälpa människor att förändra något inom dem själva. Jag hjälpte dem att skapa en tro på sig själva. Jag fortsatte att vidareutveckla mig själv samtidigt som jag utvecklade företaget mot en hälsoinriktning. De kurser jag gick inom känslornas betydelse hur de påverkar kroppen, regressionskurser samt framför allt genom att bearbeta mina egna känslor, mitt eget liv och förstå det ansvar jag själv har för att jag ska må bra var starka processer. Samtidigt som vi har det egna ansvaret behöver vi också varandra för att livet ska kännas helt. Samtidigt som det innebär mycket smärtsamma känslor för att rena sin kropp innebär det också en ny medvetenhet. En medvetenhet som är svår att bära samtidigt som den är upplyftande. Allt är och existerar på en och samma gång. Det är detta som är livet som dränerar oss samtidigt som det lyfter oss.

Sedan snart ett år tillbaka arbetar jag i stort sett enbart med mitt företag. Det berikar mig att kunna hjälpa människor att läka och få livet tillbaka. Samtidigt är det hårt att inte kunna leva som förut. Jag känner mig mer isolerad från samhällets normer samtidigt som jag är starkare i mig själv. Jag tror på min förmåga att hjälpa, vara närvarande i samtal, att lyssna och förstå. Jag vet att jag hjälper många till underverk. och ändå kommer jag inte vidare själv. Jag känner mig dränerad ibland. Jag behöver få ladda om, jag behöver ensamhet och det är svårt att få till., och det är ibland svårt för andra att förstå. För när jag behöver mina stunder innebär det att jag måste ta tid från att kunna vara med någon annan. Jag vet att det gör att mina kära känner sig svikna när jag inte finns där hela tiden. När jag inte orkar svara, laga mat eller göra andras ärenden. Enligt samhällets normer är en mor och fru någon som ska tillgodose sin familjs behov, ibland oavsett vad det kostar med moderns hälsa. Och jag orkar inte vara den som ska stå stadig och ta hand om alla andra. Jag måste få vara i mina egna känslor tidvis. Jag behöver alltmer tid för att ladda mina batterier. Så samtidigt som jag måste få ladda så måste jag också arbeta för att få ihop mitt levebröd. Jag älskar det jag gör idag samtidigt som det tär att inte kunna ge familjen det materiella som de önskar få.

Så vart står jag nu? Jag vill kunna göra det jag älskar och är ruskigt bra på som innebär att ge människor nya förhoppningar och tro på sig själva. En tro som skapar den förändring de behöver för att läka livet. Jag vill göra detta. Men jag vet inte om jag är villig att offra mer. Jag sliter hårt, det ska gudarna veta för att företaget ska gå runt. Och jag är trött på att kämpa. Jag orkar inte kämpa mer. Just därför ger jag universum en vecka på sig att bevisa vad det är jag ska fortsätta kämpa för. Jag vill vara levnadsglad och närvarande när jag är hemma igen. Och det kanske inte går med allt kämpande jag måste göra med eget företag? Så för att fortsätta orka driva företag måste jag offra min familj? Och det är jag inte beredd att göra. Så slutar inte kämpandet här och nu så kommer jag att lägga ner göromål efter göromål och återgå till att arbeta som sjuksöterska i den traditionella vården. 

Läs hela inlägget »

Situationer faller på plats. Insikter har kommit. Vad jag vet efter mina dagar av att prova affirmationens kraft är att endast affirmationer gör inte att något spontant kommer till dig utan att du handlar. Du måste på något plan välja att handla för att få flödet att komma till dig.
Tankens kraft är stark på det sättet att du blir vad du tänker. Det vill säga att tänker du att du är oduglig och inte orkar något, då skapar du dig en liten energi där du är trött och slö. Tänker du att du klarar vad som helst och att du är värd, då skapar du en positiv tillvaro med kärlek och ljus omkring dig. Men vare sig du tänker nedslående eller upplyftande så sker inget utan att du aktivt gör valen att handla. De möjligheter som universum skänker dig måste du ta in i din kropp och verkställa på något sätt. Inget sker endast av sig självt. Däremot kommer möjligheterna av sig själva. Men åter igen, du måste välja att ta emot dem och skapa något av möjligheten. Du är en skapande varelse satt i din kropp för att kunna verkställa dina önskningar. Men du måste handla för att det ska kunna ske. Att bara gå och vänta på rätt tillfälle i flera år leder dig ingen vart. Ta tillfället nu när du känner att du ska handla. Gör det, gå över din rädsla och skapa mirakel i ditt liv. Utan att du tar möjligheten kan inget ske. Förändring skapas när du handlar. Det är endast när du handlar annorlunda som resultatet kan förändras till något annat än vad det är idag

Livet är ständig förändring. När du utvecklas blir också drömmarna utvecklade. Genom mitt handlande har jag nått mina drömmar. Men när jag kommer till att uppnå en dröm har jag förändrats. Jag har gått vidare och därför blir också drömmen vidare. Jag har uppnått det jag ville. Men nu vill jag vidare. Hela tiden vidare. Frustrerande ibland att inte kunna stanna och njuta av att ha uppnått drömmar samtidigt underbart att kunna utveckla drömmarna. För hur långt kan man nå? När vi aktivt handlar för att komma vidare tror jag att vi kan komma hur långt som helst. Men drömmen blir oftast (nästan aldrig) som vi planerat i tanken. Vi tror att vi vet hur drömmen ser ut när den är uppnådd. Varje gång blev den annorlunda men ändock uppnådd. Möjligheterna kom, jag agerade med möjligheten och kom till en dröm i taget. Små drömmar går relativt lätt att nå, de större tar lång tid att bygga och kräver mer handlande. Ibland också mer uppoffringar. För varje dröm innebär någon typ av uppoffring på samma gång som den skänker oändligt med glädje.
Livet är alltid ljus och mörker på samma gång. En dröm är ljus och mörk på samma gång. För varje gång som jag väljer mig och min utveckling måste jag också välja bort att inte kunna vara tillgänglig för någon. Samtidigt som jag älskar stunden av ensamhet, av att få vara i min egen energi är den också smärtsam för att jag vet att någon just nu skulle behöva mitt sällskap. Men om vi alla når tillståndet av att vi har vår egen kraft att uppfylla drömmar kommer varje person som når dit ta sitt eget ansvar för livet där vi  istället upplever att varje person i livet stärker oss, att vi tillsammans blir starkare men utan att vara beroende av varandra. Där vi alla är hela i oss själva men samtidigt även blir hel av att dela glädjen med andra.
Livet är ljus och mörker konstant, vi är hela i oss jsälva samtidigt som vi är hela tillsammans. Vi har all visdom inom oss själva samtidigt som den lyfts fram tillsammans med andra. Vi är samtidigt som vi inte är. Vi har redan allt samtidigt som vi inte är där. 

Jag är inte orolig längre. För jag har känt att allt redan är klart. Jag är redan det jag vill vara och där jag vill vara. Nuet handlar om att fortsätta handla för att komma dit i det fysiska livet. I alltet är det redan här. Därför kära vän, är affirmationen i sig inte det som skapar visheten om att allt är nu, det är kärnan av dig du behöver nå för att känna det. Affirmationer kan hjälpa dig att hålla tanken på rätt spår när du är orolig eller nere. Men meditation och stillhet är fortfarande ett faktum för att nå dig, för att kunna känna det du vill visualisera och för att skapa ett aktivt handlande med tillit utifrån möjligheterna som kommer till dig.  
Mitt gamla jag sjönk tillsammans med Titanic. Det var en metafor för att låta ett skepp som jag färdats med under en period få sjunka och hitta sin viloplats. Jag tar med mig erfarenheterna jag samlat in i ett nytt liv med en ny färdväg. På insidan har transformation skett på samma gång som förändringen inte syns på utsidan- än.

Läs hela inlägget »

Underliga energier är i görningen. Allt eftersom jag går framåt är det som att jag ser mer klart. Precis som att jag ser in i sådant jag inte sett förut. Människor avslöjar sitt innersta. Och då är det inte trevliga ting som kommer fram.
Sådant jag har misstänkt kommer upp till ytan. Det kommer fram sanningar som människor försökt att dölja.
Jag talar heller inte om de människor som står mig nära. Det är istället sådana som hållt sig i utkanten. Som på något sätt försöker att nästla sig in.
Jag vet att det kunnat stoppa mig förut. Men inte längre. Jag är inte rädd längre. Jag vet min styrka. Jag vet vad jag klarar av.
Nu är det vår tur att visa fram the good guys....
Sanningar kommer fram överallt just nu omkring oss.

Så vad var det som sjönk till botten med min metafor om Titanic? Jag tror att det var jag som försökte hålla osanning flytande för att hjälpa andra. För att ändra skulle slippa lida. När jag lät mitt försvar sjunka till botten öppnar sig sanningen om vad som fanns bakom
Pandoras ask är nu öppen.

Läs hela inlägget »

I morse bad jag om tydlig vägledning om vad det sjunkande skeppet gäller. Jag bad om att det jag inte får något svar på, där det är tystnad behöver jag inte fokusera.

Redan en halvtimme senare får jag glädjande sms av medarbetare på samtalslinjen att hon kan öka på sin arbetstid. Bingo! Där ska jag fortsätta fokusera inget sjunkande skepp där.
Till samtalslinjen Livsinspiration ringer du 0939- 114 74 44 (15:90/min)

Någon timme senare ringer ytterligare en medarbetare på samtalslinjen och berättar att det är en tarotgrupp på Facebook jag måste se. Hon berättar att det är djupa reflektioner om själen kopplat till tarot och liknande. Allt hon säger kunde jag direkt härleda till vad Tarotskolan handlar om. Jackpott! Fortsatt fokus på tarotskolan som startar i slutet av mars. Det ska bli så spännande att få följa utvecklingen hos kursdeltagarna

På eftermiddagen får jag ett tarotkort skickat på Messenger föreställande en kvinna som läser en bok. Fortsatt fokus på att skriva min bok om läkande processer med andra ord. Tack för den

Nu väntar jag ivrigt på mer vägledning imorgon om vad mitt fokus ska vara så att jag kan köra uteslutningsmetoden om vad det sjunkande skeppet handlar om....

Läs hela inlägget »

Enligt affirmationslagen kommer det vi attraherar in först som lite i taget. Sedan kommer det stora.

Läget just nu är att jag är lugn och tillfreds fortfarande. Kunder strömmar in varje dag. Det känns nästan som att det är lite mer än tidigare. Där kanske det sker något.

Vad jag däremot fått svar på är insikten om vad Titanic vill visa. Det kom igår kväll när jag fick en otrevlig kommentar på Facebook. Genom den förstod jag att det är precis därför jag inte vågat gå framåt mer. För att ju mer en person framträdet desto mer reagerar människor utifrån. Det finns alltid dem som häver ur sig elakheter eller vill trycka ner. Jag har varit utsatt för det så många gånger genom tidigare liv där människor jag älskat eller jag själv fått sätta livet till för dessa elaka människor inte tyckt om det jag gör eller säger.
Jag vet att det kommer fler. Jag kommer inte låta det stoppa mig men säga att det inte gör ont är att ljuga.

Vad som sedan kom var insikten. Något av det jag fokuserar på är ett sjunkande skepp och jag agerar livräddare. Det är dags att sluta med det. Nu ber jag om tydlig vägledning kring vad det sjunkande skeppet handlar om. Vad det är jag ska överge och låta sjunka till botten. Antingen för att låta det vara kvar där eller för att se vilka skatter som kommer ur vraket.

Läs hela inlägget »

Titanic fortsätter att dyka upp vid flera tillfällen. Det är tydligen något som ska väckas upp eller gå till botten med som min kära far sa till mig

Talade med en vän från samtalslinjen  idag. Emma som arbetar med regression på linjen såg en syn av att jag  varit med på den båt som plockat upp de överlevande. Jag var med andra ord inte med på båten själv. Jag har känt av något liknande själv. Efter jag pratat med henne åkte jag iväg för att hämta en dotter på kalas. När jag parkerat drogs jag åt att titta på grannens bil. Mina ögon fastnade direkt på nummerplåten där det sätt ett märke med sjöräddningssällskapet. Kan det månne vara nästa spår i vägledningen?

I övrigt mår jag fortsatt gott av mina affirmationer. Jag känner trygghet och stabilitet. Och kunder fortsätter att strömma in. Om det är affirmationer som gör det eller ej har jag ingen klarhet i ännu.

Och du, om du vill komma i kontakt med Emma eller någon av oss andra på samtalslinjen kan du boka tid och ringa 0939- 114 74 44 (15.90/min)

Läs hela inlägget »

Jag tänkte först att det var en slump. Men nu börjar jag undra om det inte är något som andevärlden vill säga mig.
Återkommande tema som upprepat sig flera gånger under ett dygn.

Igår kväll halkade vi mitt in i filmen Titanic när vi zappade på tv. Vi såg klart filmen och inget mer med det.
I morse när jag kollade Facebook skrev en kvinna i en andlig grupp att hon fått minnessekvenser från tidigare liv. Hon hade forskat på detta och hittat en kvinna som stämde in. Som gått bort på Titanic. En stund senare läser jag ytterligare ett inlägg från en annan grupp där en medlem frågar om Titanic.
Nu började jag fundera men slog bort tanken. Det var bara tillfälligheter.

På eftermiddagen slår jag på Tv:n. Reklam från Folksam med två hundar som åker på Titanic. Hmmm....

Lyssnar på musik. Vad kommer upp om inte Celine Dion med hiten från: just det, Titanic. Fortfarande tycker jag mest att det är lite märkligt. Ignorerar sammanträffanden igen.

Nu precis innan jag skriver detta inlägg. Jag kollar Facebook. En vän har varit på museum idag med utställning om Titanic. Jag kan nog inte ignorera att det är någon typ av vägledning till mig.
Tänker att jag ska gå in i meditation genast och ta reda på vad det vill säga med Titanic.

Läs hela inlägget »

Idag har det kommit upp en del känslor om att jag inte känner mig värdig att ta emot allt som kan komma till mig. På så sätt blockerar jag energin.

Under meditation hamnade jag i en konversation med en nunna. Det må låta konstigt men det var det som dök upp i mitt sinne.
Hon frågade mig flera frågor precis som jag gör vid en vägledning med mina klienter.
Hon började med att fråga mig varför jag kommit och jag svarade att jag är här för att komma i kontakt med mig själv och min själ. Sedan förklarade jag för henne att själen är att komma i kontakt med Gud som finns inom oss alla.
Så frågade hon varför jag inte är i kontakt oftare. Då så jag att det är jag som hindrar det för den kontakten finns när som helst egentligen. Jag hindrar mig själv på något sätt.
Hur känns det att vara i kontakt med själen, frågade nunnan då.
- Det är kärlek, ljus, glädje, att känna en storhet, en styrka i att jag kan göra vad som helst, ingenting hindrar mig, allting finns redan.

Då kom det upp känslor av att jag inte känner mig värdig att få ta fram denna del av mig som är Gud. Den stora delen av mig. Den oändliga delen av mig.
Sedan poppade det upp ett minne av ett liv där jag själv var nunna och svor att vara vigd åt Gud och leva ett liv utan materiella ting. Jag blev lärd att det är så man ska leva.
Sedan kom ett till liv där det var en man som sa mig att jag inte är värdig, att ingen någonsin kommer lyssna på mig, att jag inte är värd någonting, det jag gör är bara nonsens. Jag är inte värd något.
De här två minnena håller mig tillbaka och får mig att tro att jag inte är värdig.

Så frågade nunnan vad jag skulle göra om jag hade pengar. Mitt första svar var att jag skulle göra min orakelkortlek som är till för att hjälpa människor att läka. Då behöver jag pengar till att besöka olika platser för att ta korten, för att finna rätt energi för att jag ska minnas och få till mig budskapen till korten.
Vad ska du mer göra?
- jag skulle använda pengarna till marknadsföring för att nå ut, för att få ut min bok för att kunna läka ännu fler människor.
Och för att slippa bekymra mig varje månad för att ge mina barn mat.
Så sa nunnan: så det du skulle göra handlar egentligen om att ge till andra människor? Då är det väl inget fel i att ha pengar?
- Nej, Svarade jag. De ska användas till att göra gott. Sedan kan jag behöva till att inreda min friggebod så att kunderna känner sig riktigt omhändertagna.
- vad är det för behandlingar du gör, frågade hon.
- Det är healing.
- som Jesus?
Jag svarade att jag vet inte vad för healing och behandling Jesus gjorde men min healing är i kontakt med min själ, Gud och änglaenergi där jag suger ut negativa energier ur andra människor in i min egen kropp.
Där och då kom jag på hur rädd jag är för att det ska skada min kropp.
- och ändå offrar du dig själv för att ta bort detta ur andra människor. Varför gör du det?
- för att jag vill att andra ska läka.
- så alltså offrar du dig själv för att andra ska läka? säger hon. Du måste se hur stort det är Therese. Att du faktiskt lägger allting på att andra ska må bra även om du inte ser det så själv. Förminska inte det du gör.
Då rann tårarna för att jag kände att jag ändå inte var värdig.

Efteråt kom en förståelse i kroppen. Både kring minnena som dök upp och att det inte är fel att ha pengar, då jag kommer att använda dem till det som behövs.

Utifrån det som skett idag tänker jag att affirmera kring mina egna syften till att komma i kontakt med källan och arbeta för mitt syfte har skapat en stor process. Det känns klart som att detta kommer att ge mer än vad de tidigare affirmationerna gjorde.

Det är spännande

Läs hela inlägget »

Tacksamhet. Glädje. Frihet. Förväntan. Och lite nervositet. Orden sammanfattar känslorna idag.

Jag känner enorm tacksamhet varje dag sedan dag 1. Glädje bubblar på morgonpromenaden med hunden.

Arbetet är kul. En liten nervositet infinner sig för att få in tillräckligt med anmälningar till Tarotskolan. Vi lägger ner otroligt med tid och engagemang då vi båda känner att utbildningen blir så grym. Den liknar inget av det utbud på tarotkurser som finns på marknaden.
Idag har vi arbetar fram en logga som troligen kommer upp på hemsidan imorgon. Håll utkik...

För övrigt när det gäller affirmationer så älskar jag att affirmera på mitt sätt. Med det som är betydelsefullt för mig. Det skapar glädje.

Läs hela inlägget »

Förra veckan skrev jag ett inlägg om att jag fått nog av att kämpa. Att jag inte orkar ta fighten längre. Och jag gav universum en vecka på sig att bevisa att nu är det dags utan att jag behöver just kämpa, i annat fall återvärnder jag till att arbeta som traditionell sjuksköterska igen. Så vad hände sedan?
Uppenbarligen så är jag här fortfarande. Det var en hel del som hände under veckan, men inte på det sätt som jag trodde kunde ske (i vanlig ordning).
Jag släppte blockeringar inom mig, jag kom högre i min energi och jag slutade verkligen att kämpa. Det visade sig att resultat kom ändå utan att jag behövde kämpa. Jag fick insikt om att det är i vår fysiska verklighet som vi blir lärda att vi måste kämpa för att få resultat, insikten som kom att i den andliga versionen behöver vi inte kämpa alls. Vi behöver bara handla efter de möjligheter som kommer.

Jag förstod att allt är illusioner som vi skapar och att jag nu är redo att ta mig ur illusionen och istället använda den till min fördel. Och det lyckades jag med. Alla healingbehandlingar jag gav under veckan blev otroligt kraftfulla när jag förändrade tankesättet om vad som hände i mig när jag utförde behandlingen. Tidigare har jag känt av exakt vad klienten behöver lösgöra som ofta är smärta och sorg som då hägrar i min kropp. Behandlingen har gjort mig ofantligt trött efteråt. När jag nu istället kunde tänka att det bara är en illusion att ha ont, då fick jag plötsligt en enorm kraft att verka med. Jag kändde hur hela universum for igenom mig och jag kunde göra hela behandlingen helt i kärlekens enorma kraft. Detta kanske låter som nonsens i dina öron. Men vad som hände med alla klienter var en otrolig respons. Alla kände mer under behandlingen även de kunder som i vanliga fall endast brukar uppleva lugn. Nu kände alla hur det for i kroppen, starka fysiska tecken och att det verkligen släppte lös.

Så nu har jag insett att jag inte behöver kämpa. Jag kan ta allt i tur och ordning och agera när jag känner att jag ska agera. Det innebär att jag ständigt behöver söka mycket lugn omkring mig och tillåta mig att gå in i mig själv flera gåger om dagen för att kunna se klart.
Denna vecka har barnen sportlov. Då kommer den verkliga utmaningen att kunna söka lugn när alla är hemma. Jag brukar ha svårt för det under så många dagar. Om jag löser det denna vecka då vet jag att jag kommit längre än innan.

Läs hela inlägget »

Idag är en dag av uppgivenhet samtidigt som det kommer en beslutsamhet av att nu får det vara nog. Som vanligt är allt dubbelt på samma gång.
Ja, jag blir också uppgiven, ledsen och frustrerad. Jag är på intet sätt förskonad från lidandet som det fysiska livet innebär. I mitt andliga liv är allt redan närvarande. Men hur ska jag göra för att transformera ner det i mitt fysiska liv. Däri ligger uppgivenheten idag. Jag handlar varje dag framåt, ändock står jag och stampar. vad är det som fattas?
Även om jag ser klart att jag kan skapa vad jag vill, att alla möjligheter finns där, hur mycket får det lov att kosta? Hur mycket till behöver jag offra för att komma dit? Handlar allt om att offra, vad vi är villiga att bortse ifrån för att nå våra mål.
När allt detta kom över mig idag så bestämde jag mig. Nu får det räcka. Nu tänker jag inte kämpa mer om det inte ger resultat. En vecka ger jag guider, vägledare, änglar, gudinnor och universum som är med mig. Det som inte genererar i någon förändring eller resultat veckan som kommer åker i graven. Nu menar jag det. Nu är det dags att visa vägledning på allvar.

Det jag fick till mig var att jag ska skriva ner min historia om vad det är jag vill åstakomma och varför. Därför ger jag er detta inlägg idag.
Egentligen har jag hela livet varit och blivit rustad. Även i liv innan denna inkarnation. Alltihop hör ihop med varann. Därför är det svårt att veta vart jag ska börja historien.
När jag fått upp minnen av tidigare liv har jag varit en rebell samtliga gånger. Jag har sagt vad jag tror på och därför fått leva ensam, fått älskade avrättade eller fått sätta livet till själv på grund av detta. Jag har många gånger levt långt efter mina kära försvunnit och fått känna kärlekens ensamma sida, våndan och ångesten av längtan efter de som livet tagit ifrån mig. Varje liv har handlat om kärlek. Hur stark kärlekens kraft är. Hur smärtsam den är när vi inte känner oss hela. Hur längtan kan slita oss sönder inifrån och ändå lever man. Hur människor som innehar makt förstör och lemlästar familjer för att bevisa sin makt för andra. Det har känts som att jag har förlorat gång på gång. Kärleken har förlorat. Samtidigt vinner den varje gång när vi återförenas i livet efter detta. Kärleken dör aldrig, Den kan bara omvandlas. Kärleken är allt. Men vilket pris är vi beredda att betala för att få uppleva den?

Det liv jag lever idag har varit gott på många sätt men även smärtsamma på många andra punkter. Jag har alltid varit omgiven av en familj som uppskattar mig, som tror på det jag gör, som tror på min förmåga. Som lyssnar och finns där när jag behöver hjälp. Alla har inte denna förtur in i livet och för det är jag evigt tacksam.
När jag började skolan var inte alla lika omtänksamma. Många var elaka redan från start för att på något sätt var jag annorlunda. Jag förstod aldrig varför, det gör jag fortfarande inte alltid. Det jag inte förstår är varför människor behöver vara elaka mot varandra. Varför man är så rädd för det som är annorlunda. Jag förstår heller inte vad jag är som är så annorlunda. Samtidigt förstår jag att den som är elak mot en medmänniska inte mår gott. Denne är inte i kontakt med sitt hjärta. Den har inte haft samma goda förutsättningar som jag haft med en kärleksfull familj.
Hela min skoltid var tuff på många sätt. I stort sett dagligen fick jag höra någon kommentar om att jag inte skulle tro att jag var något, att jag inte fick vara med eller att ingen skulle tycka om mig för jag var så ful eller hade fula kläder. Det spelade egentligen ingen roll vad jag gjorde. Kommentarerna kom ändå. Ibland sa jag ifrån, att de skulle sluta, att jag inte gjort något. Svaret blev oftast åter igen tro inte att du är något. Jag stod aldrig helt utan vänner. Jag hade vänner hemma som jag umgicks med och jag hade även några jag umgicks med i skolan. Så helt ensam stod jag inte. Det är jag oändligt tacksam över, vem vet hur det hade påverkat mig annars. Högstadiet var bättre än innan. Jag hade flera nya vänner som jag umgicks med, Vi hade kul ihop, vi tyckte om varandra och kommentarerna haglade inte lika tätt som tidigare även om de fanns där.
Gymnasietiden  var en befrielse från plågoandar som valde andra skolor att gå på.
Nu blev det istället en ny kamp i att visa sig duglig inför betygen jag ville få. Jag slet som ett djur många gånger. Men oftast fick jag höra att de högsta betygen inte räckte till mig. Det fanns andra som var duktigare än jag och den tidens betygssystem, vad jag har förstått, byggde på att lärare inte kunde ge för många i en klass högsta betyg. det var i alla fall vad jag fick höra. Jag gick ändå ut med bra betyg, det ska jag väl inte säga något om men jag kände ändå ett sting av att det hjälpte inte att kämpa, resultatet kom inte ändå.

Jag kom ut och började arbeta i vården, som mellanstadielärare, som förskolelärare och inom saabs väggar i Trollhättan. På det sistnämda mötte jag min make som med all sin kärlek ger mig min trygghet. Jag hade under en tid funderat på en utbildning till barnmorska. När jag fick mina barn växte det sig starkare. Jag gjorde en ansökan till sjuksköterskeprogrammet och sa högt till mig själv att är det meningen att jag skall göra detta så ger ni mig en plats nu. För jag kommer inte att söka igen. Sista platsen blev min. Här kände jag mig hemma. Kunskaperna jag inhämtade berikade mig och jag växte som människa.  Ett tag innan jag kom in på höskolan hade jag börjat gå mediala kurser. De gav också ett nytt perspektiv på tillvaron och det var en spänning som drev mig vidare. Även denna arena kändes hemmavan då det visade sig gång efter gång att jag hade en stor fallenhet för att arbeta med andekontakter och känna av människor. Jag förstod att jag alltid haft förmåga att känna det som andra inte gjorde. Att jag kände bakom människors skal och kunde förstå hur de upplevde sin tillvaro. I takt med kunskaperna jag utvecklade på högskolan förstod jag också hur psykiatri och psykologi fungerar rent biologiskt.
Som sjuksköterska arbetade jag många år inom bemanningsbranschen där jag utvecklades genom alla arbetsplatser och människor jag mötte. Tills jag mötte stagnation. Efter några år blev det nämligen samma typ av arbetsplatser jag hamnade på, det blev ingen utveckling längre och framför allt blev arbetsmiljön allt hårdare. Tidspressen enorm och kraven på dokumentation i olika program hårdare. Det genererade i att för att klara alla krav som sattes på oss fick jag dela ut fler lugnande tabletter för att jag inte hann med människan. Jag var otroligt stressad.

Så snubblade jag över en annons om en resa som jag kände direkt att jag måste vara med på. Tillsammans med min syster reste jag en vecka till Kos där vi under kursen fick väcka ut och in på oss själva. Jag har aldrig skrattat och gråtit så mycket under en och samma vecka. Efter resan var jag inspirerad i att jag ville hjälpa människor att få samma upplevelse som jag fått med mig under denna vecka. Att de skulle få känna sig levande igen. Jag förstod att jag inte kunde arbeta kvar som sjuksköterska om jag skulle fortsätta att kunna känna mig så levnadsglad som jag gjorde då.
Jag startade företag där jag började rikta in mig på andligheten. För jag visste att med tarotkortens hjälp, som jag arbetade med sedan långt tidigare, kunde jag hjälpa människor att förändra något inom dem själva. Jag hjälpte dem att skapa en tro på sig själva. Jag fortsatte att vidareutveckla mig själv samtidigt som jag utvecklade företaget mot en hälsoinriktning. De kurser jag gick inom känslornas betydelse hur de påverkar kroppen, regressionskurser samt framför allt genom att bearbeta mina egna känslor, mitt eget liv och förstå det ansvar jag själv har för att jag ska må bra var starka processer. Samtidigt som vi har det egna ansvaret behöver vi också varandra för att livet ska kännas helt. Samtidigt som det innebär mycket smärtsamma känslor för att rena sin kropp innebär det också en ny medvetenhet. En medvetenhet som är svår att bära samtidigt som den är upplyftande. Allt är och existerar på en och samma gång. Det är detta som är livet som dränerar oss samtidigt som det lyfter oss.

Sedan snart ett år tillbaka arbetar jag i stort sett enbart med mitt företag. Det berikar mig att kunna hjälpa människor att läka och få livet tillbaka. Samtidigt är det hårt att inte kunna leva som förut. Jag känner mig mer isolerad från samhällets normer samtidigt som jag är starkare i mig själv. Jag tror på min förmåga att hjälpa, vara närvarande i samtal, att lyssna och förstå. Jag vet att jag hjälper många till underverk. och ändå kommer jag inte vidare själv. Jag känner mig dränerad ibland. Jag behöver få ladda om, jag behöver ensamhet och det är svårt att få till., och det är ibland svårt för andra att förstå. För när jag behöver mina stunder innebär det att jag måste ta tid från att kunna vara med någon annan. Jag vet att det gör att mina kära känner sig svikna när jag inte finns där hela tiden. När jag inte orkar svara, laga mat eller göra andras ärenden. Enligt samhällets normer är en mor och fru någon som ska tillgodose sin familjs behov, ibland oavsett vad det kostar med moderns hälsa. Och jag orkar inte vara den som ska stå stadig och ta hand om alla andra. Jag måste få vara i mina egna känslor tidvis. Jag behöver alltmer tid för att ladda mina batterier. Så samtidigt som jag måste få ladda så måste jag också arbeta för att få ihop mitt levebröd. Jag älskar det jag gör idag samtidigt som det tär att inte kunna ge familjen det materiella som de önskar få.

Så vart står jag nu? Jag vill kunna göra det jag älskar och är ruskigt bra på som innebär att ge människor nya förhoppningar och tro på sig själva. En tro som skapar den förändring de behöver för att läka livet. Jag vill göra detta. Men jag vet inte om jag är villig att offra mer. Jag sliter hårt, det ska gudarna veta för att företaget ska gå runt. Och jag är trött på att kämpa. Jag orkar inte kämpa mer. Just därför ger jag universum en vecka på sig att bevisa vad det är jag ska fortsätta kämpa för. Jag vill vara levnadsglad och närvarande när jag är hemma igen. Och det kanske inte går med allt kämpande jag måste göra med eget företag? Så för att fortsätta orka driva företag måste jag offra min familj? Och det är jag inte beredd att göra. Så slutar inte kämpandet här och nu så kommer jag att lägga ner göromål efter göromål och återgå till att arbeta som sjuksöterska i den traditionella vården. 

Läs hela inlägget »

Situationer faller på plats. Insikter har kommit. Vad jag vet efter mina dagar av att prova affirmationens kraft är att endast affirmationer gör inte att något spontant kommer till dig utan att du handlar. Du måste på något plan välja att handla för att få flödet att komma till dig.
Tankens kraft är stark på det sättet att du blir vad du tänker. Det vill säga att tänker du att du är oduglig och inte orkar något, då skapar du dig en liten energi där du är trött och slö. Tänker du att du klarar vad som helst och att du är värd, då skapar du en positiv tillvaro med kärlek och ljus omkring dig. Men vare sig du tänker nedslående eller upplyftande så sker inget utan att du aktivt gör valen att handla. De möjligheter som universum skänker dig måste du ta in i din kropp och verkställa på något sätt. Inget sker endast av sig självt. Däremot kommer möjligheterna av sig själva. Men åter igen, du måste välja att ta emot dem och skapa något av möjligheten. Du är en skapande varelse satt i din kropp för att kunna verkställa dina önskningar. Men du måste handla för att det ska kunna ske. Att bara gå och vänta på rätt tillfälle i flera år leder dig ingen vart. Ta tillfället nu när du känner att du ska handla. Gör det, gå över din rädsla och skapa mirakel i ditt liv. Utan att du tar möjligheten kan inget ske. Förändring skapas när du handlar. Det är endast när du handlar annorlunda som resultatet kan förändras till något annat än vad det är idag

Livet är ständig förändring. När du utvecklas blir också drömmarna utvecklade. Genom mitt handlande har jag nått mina drömmar. Men när jag kommer till att uppnå en dröm har jag förändrats. Jag har gått vidare och därför blir också drömmen vidare. Jag har uppnått det jag ville. Men nu vill jag vidare. Hela tiden vidare. Frustrerande ibland att inte kunna stanna och njuta av att ha uppnått drömmar samtidigt underbart att kunna utveckla drömmarna. För hur långt kan man nå? När vi aktivt handlar för att komma vidare tror jag att vi kan komma hur långt som helst. Men drömmen blir oftast (nästan aldrig) som vi planerat i tanken. Vi tror att vi vet hur drömmen ser ut när den är uppnådd. Varje gång blev den annorlunda men ändock uppnådd. Möjligheterna kom, jag agerade med möjligheten och kom till en dröm i taget. Små drömmar går relativt lätt att nå, de större tar lång tid att bygga och kräver mer handlande. Ibland också mer uppoffringar. För varje dröm innebär någon typ av uppoffring på samma gång som den skänker oändligt med glädje.
Livet är alltid ljus och mörker på samma gång. En dröm är ljus och mörk på samma gång. För varje gång som jag väljer mig och min utveckling måste jag också välja bort att inte kunna vara tillgänglig för någon. Samtidigt som jag älskar stunden av ensamhet, av att få vara i min egen energi är den också smärtsam för att jag vet att någon just nu skulle behöva mitt sällskap. Men om vi alla når tillståndet av att vi har vår egen kraft att uppfylla drömmar kommer varje person som når dit ta sitt eget ansvar för livet där vi  istället upplever att varje person i livet stärker oss, att vi tillsammans blir starkare men utan att vara beroende av varandra. Där vi alla är hela i oss själva men samtidigt även blir hel av att dela glädjen med andra.
Livet är ljus och mörker konstant, vi är hela i oss jsälva samtidigt som vi är hela tillsammans. Vi har all visdom inom oss själva samtidigt som den lyfts fram tillsammans med andra. Vi är samtidigt som vi inte är. Vi har redan allt samtidigt som vi inte är där. 

Jag är inte orolig längre. För jag har känt att allt redan är klart. Jag är redan det jag vill vara och där jag vill vara. Nuet handlar om att fortsätta handla för att komma dit i det fysiska livet. I alltet är det redan här. Därför kära vän, är affirmationen i sig inte det som skapar visheten om att allt är nu, det är kärnan av dig du behöver nå för att känna det. Affirmationer kan hjälpa dig att hålla tanken på rätt spår när du är orolig eller nere. Men meditation och stillhet är fortfarande ett faktum för att nå dig, för att kunna känna det du vill visualisera och för att skapa ett aktivt handlande med tillit utifrån möjligheterna som kommer till dig.  
Mitt gamla jag sjönk tillsammans med Titanic. Det var en metafor för att låta ett skepp som jag färdats med under en period få sjunka och hitta sin viloplats. Jag tar med mig erfarenheterna jag samlat in i ett nytt liv med en ny färdväg. På insidan har transformation skett på samma gång som förändringen inte syns på utsidan- än.

Läs hela inlägget »

Underliga energier är i görningen. Allt eftersom jag går framåt är det som att jag ser mer klart. Precis som att jag ser in i sådant jag inte sett förut. Människor avslöjar sitt innersta. Och då är det inte trevliga ting som kommer fram.
Sådant jag har misstänkt kommer upp till ytan. Det kommer fram sanningar som människor försökt att dölja.
Jag talar heller inte om de människor som står mig nära. Det är istället sådana som hållt sig i utkanten. Som på något sätt försöker att nästla sig in.
Jag vet att det kunnat stoppa mig förut. Men inte längre. Jag är inte rädd längre. Jag vet min styrka. Jag vet vad jag klarar av.
Nu är det vår tur att visa fram the good guys....
Sanningar kommer fram överallt just nu omkring oss.

Så vad var det som sjönk till botten med min metafor om Titanic? Jag tror att det var jag som försökte hålla osanning flytande för att hjälpa andra. För att ändra skulle slippa lida. När jag lät mitt försvar sjunka till botten öppnar sig sanningen om vad som fanns bakom
Pandoras ask är nu öppen.

Läs hela inlägget »

I morse bad jag om tydlig vägledning om vad det sjunkande skeppet gäller. Jag bad om att det jag inte får något svar på, där det är tystnad behöver jag inte fokusera.

Redan en halvtimme senare får jag glädjande sms av medarbetare på samtalslinjen att hon kan öka på sin arbetstid. Bingo! Där ska jag fortsätta fokusera inget sjunkande skepp där.
Till samtalslinjen Livsinspiration ringer du 0939- 114 74 44 (15:90/min)

Någon timme senare ringer ytterligare en medarbetare på samtalslinjen och berättar att det är en tarotgrupp på Facebook jag måste se. Hon berättar att det är djupa reflektioner om själen kopplat till tarot och liknande. Allt hon säger kunde jag direkt härleda till vad Tarotskolan handlar om. Jackpott! Fortsatt fokus på tarotskolan som startar i slutet av mars. Det ska bli så spännande att få följa utvecklingen hos kursdeltagarna

På eftermiddagen får jag ett tarotkort skickat på Messenger föreställande en kvinna som läser en bok. Fortsatt fokus på att skriva min bok om läkande processer med andra ord. Tack för den

Nu väntar jag ivrigt på mer vägledning imorgon om vad mitt fokus ska vara så att jag kan köra uteslutningsmetoden om vad det sjunkande skeppet handlar om....

Läs hela inlägget »

Enligt affirmationslagen kommer det vi attraherar in först som lite i taget. Sedan kommer det stora.

Läget just nu är att jag är lugn och tillfreds fortfarande. Kunder strömmar in varje dag. Det känns nästan som att det är lite mer än tidigare. Där kanske det sker något.

Vad jag däremot fått svar på är insikten om vad Titanic vill visa. Det kom igår kväll när jag fick en otrevlig kommentar på Facebook. Genom den förstod jag att det är precis därför jag inte vågat gå framåt mer. För att ju mer en person framträdet desto mer reagerar människor utifrån. Det finns alltid dem som häver ur sig elakheter eller vill trycka ner. Jag har varit utsatt för det så många gånger genom tidigare liv där människor jag älskat eller jag själv fått sätta livet till för dessa elaka människor inte tyckt om det jag gör eller säger.
Jag vet att det kommer fler. Jag kommer inte låta det stoppa mig men säga att det inte gör ont är att ljuga.

Vad som sedan kom var insikten. Något av det jag fokuserar på är ett sjunkande skepp och jag agerar livräddare. Det är dags att sluta med det. Nu ber jag om tydlig vägledning kring vad det sjunkande skeppet handlar om. Vad det är jag ska överge och låta sjunka till botten. Antingen för att låta det vara kvar där eller för att se vilka skatter som kommer ur vraket.

Läs hela inlägget »

Titanic fortsätter att dyka upp vid flera tillfällen. Det är tydligen något som ska väckas upp eller gå till botten med som min kära far sa till mig

Talade med en vän från samtalslinjen  idag. Emma som arbetar med regression på linjen såg en syn av att jag  varit med på den båt som plockat upp de överlevande. Jag var med andra ord inte med på båten själv. Jag har känt av något liknande själv. Efter jag pratat med henne åkte jag iväg för att hämta en dotter på kalas. När jag parkerat drogs jag åt att titta på grannens bil. Mina ögon fastnade direkt på nummerplåten där det sätt ett märke med sjöräddningssällskapet. Kan det månne vara nästa spår i vägledningen?

I övrigt mår jag fortsatt gott av mina affirmationer. Jag känner trygghet och stabilitet. Och kunder fortsätter att strömma in. Om det är affirmationer som gör det eller ej har jag ingen klarhet i ännu.

Och du, om du vill komma i kontakt med Emma eller någon av oss andra på samtalslinjen kan du boka tid och ringa 0939- 114 74 44 (15.90/min)

Läs hela inlägget »

Jag tänkte först att det var en slump. Men nu börjar jag undra om det inte är något som andevärlden vill säga mig.
Återkommande tema som upprepat sig flera gånger under ett dygn.

Igår kväll halkade vi mitt in i filmen Titanic när vi zappade på tv. Vi såg klart filmen och inget mer med det.
I morse när jag kollade Facebook skrev en kvinna i en andlig grupp att hon fått minnessekvenser från tidigare liv. Hon hade forskat på detta och hittat en kvinna som stämde in. Som gått bort på Titanic. En stund senare läser jag ytterligare ett inlägg från en annan grupp där en medlem frågar om Titanic.
Nu började jag fundera men slog bort tanken. Det var bara tillfälligheter.

På eftermiddagen slår jag på Tv:n. Reklam från Folksam med två hundar som åker på Titanic. Hmmm....

Lyssnar på musik. Vad kommer upp om inte Celine Dion med hiten från: just det, Titanic. Fortfarande tycker jag mest att det är lite märkligt. Ignorerar sammanträffanden igen.

Nu precis innan jag skriver detta inlägg. Jag kollar Facebook. En vän har varit på museum idag med utställning om Titanic. Jag kan nog inte ignorera att det är någon typ av vägledning till mig.
Tänker att jag ska gå in i meditation genast och ta reda på vad det vill säga med Titanic.

Läs hela inlägget »

Idag har det kommit upp en del känslor om att jag inte känner mig värdig att ta emot allt som kan komma till mig. På så sätt blockerar jag energin.

Under meditation hamnade jag i en konversation med en nunna. Det må låta konstigt men det var det som dök upp i mitt sinne.
Hon frågade mig flera frågor precis som jag gör vid en vägledning med mina klienter.
Hon började med att fråga mig varför jag kommit och jag svarade att jag är här för att komma i kontakt med mig själv och min själ. Sedan förklarade jag för henne att själen är att komma i kontakt med Gud som finns inom oss alla.
Så frågade hon varför jag inte är i kontakt oftare. Då så jag att det är jag som hindrar det för den kontakten finns när som helst egentligen. Jag hindrar mig själv på något sätt.
Hur känns det att vara i kontakt med själen, frågade nunnan då.
- Det är kärlek, ljus, glädje, att känna en storhet, en styrka i att jag kan göra vad som helst, ingenting hindrar mig, allting finns redan.

Då kom det upp känslor av att jag inte känner mig värdig att få ta fram denna del av mig som är Gud. Den stora delen av mig. Den oändliga delen av mig.
Sedan poppade det upp ett minne av ett liv där jag själv var nunna och svor att vara vigd åt Gud och leva ett liv utan materiella ting. Jag blev lärd att det är så man ska leva.
Sedan kom ett till liv där det var en man som sa mig att jag inte är värdig, att ingen någonsin kommer lyssna på mig, att jag inte är värd någonting, det jag gör är bara nonsens. Jag är inte värd något.
De här två minnena håller mig tillbaka och får mig att tro att jag inte är värdig.

Så frågade nunnan vad jag skulle göra om jag hade pengar. Mitt första svar var att jag skulle göra min orakelkortlek som är till för att hjälpa människor att läka. Då behöver jag pengar till att besöka olika platser för att ta korten, för att finna rätt energi för att jag ska minnas och få till mig budskapen till korten.
Vad ska du mer göra?
- jag skulle använda pengarna till marknadsföring för att nå ut, för att få ut min bok för att kunna läka ännu fler människor.
Och för att slippa bekymra mig varje månad för att ge mina barn mat.
Så sa nunnan: så det du skulle göra handlar egentligen om att ge till andra människor? Då är det väl inget fel i att ha pengar?
- Nej, Svarade jag. De ska användas till att göra gott. Sedan kan jag behöva till att inreda min friggebod så att kunderna känner sig riktigt omhändertagna.
- vad är det för behandlingar du gör, frågade hon.
- Det är healing.
- som Jesus?
Jag svarade att jag vet inte vad för healing och behandling Jesus gjorde men min healing är i kontakt med min själ, Gud och änglaenergi där jag suger ut negativa energier ur andra människor in i min egen kropp.
Där och då kom jag på hur rädd jag är för att det ska skada min kropp.
- och ändå offrar du dig själv för att ta bort detta ur andra människor. Varför gör du det?
- för att jag vill att andra ska läka.
- så alltså offrar du dig själv för att andra ska läka? säger hon. Du måste se hur stort det är Therese. Att du faktiskt lägger allting på att andra ska må bra även om du inte ser det så själv. Förminska inte det du gör.
Då rann tårarna för att jag kände att jag ändå inte var värdig.

Efteråt kom en förståelse i kroppen. Både kring minnena som dök upp och att det inte är fel att ha pengar, då jag kommer att använda dem till det som behövs.

Utifrån det som skett idag tänker jag att affirmera kring mina egna syften till att komma i kontakt med källan och arbeta för mitt syfte har skapat en stor process. Det känns klart som att detta kommer att ge mer än vad de tidigare affirmationerna gjorde.

Det är spännande

Läs hela inlägget »

Tacksamhet. Glädje. Frihet. Förväntan. Och lite nervositet. Orden sammanfattar känslorna idag.

Jag känner enorm tacksamhet varje dag sedan dag 1. Glädje bubblar på morgonpromenaden med hunden.

Arbetet är kul. En liten nervositet infinner sig för att få in tillräckligt med anmälningar till Tarotskolan. Vi lägger ner otroligt med tid och engagemang då vi båda känner att utbildningen blir så grym. Den liknar inget av det utbud på tarotkurser som finns på marknaden.
Idag har vi arbetar fram en logga som troligen kommer upp på hemsidan imorgon. Håll utkik...

För övrigt när det gäller affirmationer så älskar jag att affirmera på mitt sätt. Med det som är betydelsefullt för mig. Det skapar glädje.

Läs hela inlägget »
  • Sofia Erlandsson • 7 november 2017 16:47:05
    Vill av hela mitt hjärta rekomendera Therese kurser.
    Du lär dig både om dig själv och även att kunna tyda i tarot.
    Det är väldigt pedagogiskt och lärt att lära och förstå.
    Vem som helst kan gå dessa kurser då Therese förklarar men även visar hur man gör i praktikten.
    Ett tips som hjälpt mig mycket följ henne på Youtube där du får se hur man lägger tarot och även mycket annat .
    En jätte nöjd kursdeltagare Sofia
  • Karin Eriksson • 29 maj 2015 20:41:09
    Om man vill utvecklas på det personliga planet skall man gå DinDag. Din breda kunskap lockar fram det man för tillfället behöver jobba med och att du får det att kännas helt naturligt.
  • Lisbeth Johansson • 28 maj 2015 20:50:27
    Alla skulle må bra av Din Dag. Du har ställt de frågor som behövts för att få mig att reflektera och gå vidare/hitta lösningar osv.
    Alla bitar/delar som vi gjort under dagen har varit betydelsefulla- varje övning inkl måltider mellanpauser osv.
    Tack!!!
  • Linda Windhede • 28 maj 2015 20:46:17
    Om man är beredd att jobba med sin personliga utveckling är Din Dag en härlig dag med egentid, som för mig framåt i min utveckling. Den ha ett behagligt flöde och själen har hängt med. TACK för en underbar dag!

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Eva » Hur gick det sen?:  ””Att inte kämpa” tog jag till mig. Tack ❤️ Fysiska problem har hopat sig och med..”

  • Eva Forsberg » Hur gick det sen?:  ”Va bra!Verkligen skönt att höra! ”

  • Eva Forsberg » Min Historia:  ”Hej, Jag har inte träffat dig,men har tänkt att göra det. Men just nu verkar de..”

  • Katarina svensson » Min Historia:  ”Får tårar i ögonen när jag läser detta. Förstår att det tar på krafterna det du ..”

  • Anette » Dag 9 av 21 - Det blir lite enformigt:  ”Mmm just så ❤️”

Arkiv

Etiketter