Dag 98 av 100 - Vad finns bakom nästa krök...

Om jag slutar att vandra får jag aldrig reda på vad. Om jag slutar att gå kommer svaret ändå?

Inom den andliga livsstilen hägrar sanningar som att allt kommer till oss bara vi väntar in rätt tid. Å andra sidan måste vi agera för att rätt tid ska komma. Hur hänger det ihop? 
Därför att det är sanning i båda delarna. 
Visst kommer universum alltid med möjligheter till oss. När vi väntar in rätt tillfälle istället för att kämpa oss fram får vi leveranser vi inte hade väntat oss. Du kan med andra ord fokusera din tid på att meditera och ha det gött och helt enkelt vänta på när möjligheterna dimper ner. Men! Om du blir för tillbakalutad är det lätt att bli bekväm i den invanda tryggheten. Då ser du inte chansen när den kommer eller så gör du inget även om du ser den. Det gäller alltså att du behöver agera för att en fortsättning ska ske. Men känn i dig själv när det är dags att agera och när du ska vänta. 

Att leva i en andlig livsstil handlar om att följa sina egna naturliga mönster på alla sätt och vis i livet. Att agera när kroppen säger att jag ska, att vila när kroppen behöver, bida min tid när andevärlden säger åt mig att vänta, tillgodose mina behov för att må bra. Helt enkelt att leva ett lättare liv på ett sätt för jag följer mig själv, men svårt på ett annat plan då det innebär att ta sig igenom sina känslor och rädslor. Varje rädsla jag kommer igenom gör att jag städar i min egen källare eller mörka vrå som jag har djupt inom mig.

Just nu håller jag och min kollega Staffan Stridsberg på att spela in meditationer till en e-kurs i olika meditationstekniker samt att vi kommer att sälja separata meditationer. När vi igår under inspelning gjorde en meditation om att besöka sitt eget inre hus hamnade jag i ett bildspel om mig själv samtidigt som jag talade in min röst.
Jag kom ner i min källare där det var förvånansvärt välstädat. Det fanns flera lådor prydligt sorterade in i olika hyllor överallt. Jag blev glad då jag såg detta då jag förstod att jag gjort ett bra jobb med att rensa upp i mina mörkervrår. En låda stod dock öppen och lyste till mig att jag skulle ta mig ner och titta i denna.
När jag går ner i lådan hamnar jag på det ställe där vi hyrde stuga när jag var liten. Jag ser mig själv som fyra- fem år gammal som står och tittar ut mot bryggan där de stora barnen badar. Jag har accepterat att jag är liten och kan därför inte vara med och leka. Jag fick ofta höra att jag var för liten eller inte visste tillräckligt. Jag har fått upp det flera gånger i olika situationer när jag arbetat med mina begränsningar och släppt lite varje gång. I denna situation som målades upp förstod jag att det var min accepterade sanning att jag inte kunde vara med, vilket präglar mig fortfarande för att jag ibland anser att jag inte har tillräckligt mycket kunskap att ge ut på de stora arenorna. Genom att släppa den så kallade sanningen igår kommer detta att ge resultat i livet, det vet jag för det har det alltid gjort hittills. Så nu väntar jag på att kunna se vad som finns bakom nästa krök...
 

Etiketter: 100 dagar utmaning

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Isabelle » Dag 36 av 100 - Vägledning av naturen:  ”Mink är också en symbol för omhändertagande och mödraskap då dessa djur är osedv..”

  • Eva » Hur gick det sen?:  ””Att inte kämpa” tog jag till mig. Tack ❤️ Fysiska problem har hopat sig och med..”

  • Eva Forsberg » Hur gick det sen?:  ”Va bra!Verkligen skönt att höra! ”

  • Eva Forsberg » Min Historia:  ”Hej, Jag har inte träffat dig,men har tänkt att göra det. Men just nu verkar de..”

  • Katarina svensson » Min Historia:  ”Får tårar i ögonen när jag läser detta. Förstår att det tar på krafterna det du ..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln