Dag 74 av 100 - Besvikelse

Just nu funderar jag på att jag känner mig besviken och ibland känner jag mig lurad. Under livets gång har jag blivit lovad saker och sedan har människor inte hållt sina löften. Det kan ha varit lärare som har lovat högre betyg och sedan har det slutat med att jag i alla fall fått lägre betyg för att då räckte inte de höga siffrorna till för alla elever, för så var det ju då på den tiden. Det kan ha varit vänner som har lovat att vi ska göra något, hitta på något för att sedan gå till någon annan. Det har varit föräldrar som har lovat och så har man inte fått det man blivit lovad eller den tiden man blev lovad.  Och det är en sorg som finns i mig att bli lovad saker och sedan bli lämnad utanför.
Dettta är känslor som jag jobbat med i cirka två veckor tillbaka att det är den sorgen som hägrar i mig på olika sätt, i systemet i kroppen.
Då behöver jag tillåta mig att vara i den känslan, för den behöver att läka. Den behöver komma upp till ytan för att jag ska kunna släppa den.

Jag måste medge faktiskt just nu även känner mig besviken på andevärlden. Det är väl heta ord att säga, det får man inte säga att man är besviken på dem. Men jag känner faktiskt så. För att jag har blivit lovad och lovad i flera år att nu kommer det stora genombrottet, nu är det din tur nu, kom igen, fortsätt framåt. Och jag känner mig faktiskt besviken på vad som har kommit. Visst att jag vet i mitt mentala sinne vad jag fått, jag har fått otroliga leveranser, jag har fått så mycket kunskap, så mycket visdom, så mycket växande för både mig och andra människor som jag har hjälpt.
Men just nu känner jag mig besviken på att jag vill ha levernasen i de former som jag blivit lovad. Och de kommer inte. Jag blir besviken, jag blir ledsen att behöva lägga så mycket tid och så mycket energi på någonting som aldrig kommer. Tankarna går ju då att man också tröttnar, för att bli lovad och lovad och lovad så kommer det aldrig och till slut så orkar man inte mer.
Så den känslan befinner jag mig idag. Och jag väljer som sagt att inte stöta bort den för jag behöver jobba med den för det här är någonting som sitter i mig, det här är något som skapats sedan många år tillbaka och jag måste ta tag i den, jag måste förstå den, jag behöver uppleva den. Så jag behöver gå in i den sorgen, jag behöver gå in i ilskan, i frustrationen för att få det att läka och lämna det bakom mig. För att sen kunna fortsätta framåt i ljuset som jag strävar efter.

Etiketter: 100 dagar utmaning

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Isabelle » Dag 36 av 100 - Vägledning av naturen:  ”Mink är också en symbol för omhändertagande och mödraskap då dessa djur är osedv..”

  • Eva » Hur gick det sen?:  ””Att inte kämpa” tog jag till mig. Tack ❤️ Fysiska problem har hopat sig och med..”

  • Eva Forsberg » Hur gick det sen?:  ”Va bra!Verkligen skönt att höra! ”

  • Eva Forsberg » Min Historia:  ”Hej, Jag har inte träffat dig,men har tänkt att göra det. Men just nu verkar de..”

  • Katarina svensson » Min Historia:  ”Får tårar i ögonen när jag läser detta. Förstår att det tar på krafterna det du ..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln