Dag 25 av 100 - Hur vägledning kan gå till

En kommentar jag fick igår var om jag kunde ge ett konkret tips på vad vägledning kan leda till för resultat. Och det mest konkreta jag kan komma på just nu handlar om figuren på bilden som heter Teddy. Teddy har varit i vår familj i tre månader nu och det var en spännande väg som ledde honom till oss...

Jag har aldrig sett mig själv som hundägare. Jag tycker om att klappa och kela med hundar men anser att det är ett bundet ansvar att äga en själv. Min make däremot är en riktigt älskvärd hundvän och alla hundar som han möter avgudar honom.
Någon gång i januari i år visade in make urgulliga valpar som en vän på facebook hade. Vi scrollade igenom bilderna och helt plötsligt hör jag mig själv säga "vi kanske skulle skaffa hund, jag kan ju ha med den på mitt jobb nu när jag är på mottagningen hela tiden" Jag har ingen aning om varför denna mening kom ut ur min mun. Tanken sa mig att jag vill inte ha en hund, vad ska jag med den till...
Dagarna gick och efter denna kommentar började jag att känna en längtan i hjärtat som om något saknades. Men tanken konstaterade fortfarande att den inte ville ha en hund.
Längtan blev starkare och vart jag än ände mig såg jag hundar överallt. Alla hade hund, talade om hund, satte jag på radion handlade det om hund, tvn likaså. Till och med när jag drog ett änglakort för någon helt annan fråga nog fanns det en hund med på bilden bredvid ängeln.

En dag var jag inne i en tygaffär för att kika på gardiner. Väl inne i affären kommer en mellanpudel fram till mig och hälsar glatt men mycket försiktigt. Vilken ljuvlig hund kände jag direkt. Vi klickade på något sätt, den hade en fantastiskt mjuk och vacker energi. Jag kände rakt i hjärtat att jag skulle ha en pudel. En pudel, tänkte hjärnan, varför då, de är ju inte ens en ras jag någonsin skulle tänka mig. Men hjärtat hade gjort ett extra skutt för denna fina själ jag mött.
När jag kom hem googlade jag runt på just pudel och "råkade" halka in på en sida om en ras som hette goldendoodle. Jag hade aldrig hört talas om rasen tidigare som visade sig vara en blandning av golden retriver och pudel. Man kan även avla på labrador och pudel som då blir en labradoodle. Ursprungligen avlades denna ras fram i Australien då en man ville korsa retriverns tjänstevilliga lynne med pudelns allergivänliga päls för att kunna använda till blindhund. Resultatet blev så bra att rasen är omåttligt populär i Usa och börjar även att bli här i Sverige. Jag läste vidare och såg att denna hund väldigt ofta används till just vårdhundar. Och där klickade det till i hjärtat igen - det var en vårdhund jag skulle ha tydligen. Hjärnan var fortfarande inte med men hjärtat var bestämt. Det ska bli en vårdhund.

Efter att jag sett denna sida började jag överallt vart jag än gick eller såg se golden retriver, labradorer och pudlar. När tvn slog på en dag råkade barnprogrammet bulldog uppenbara sig med en hund som vid första anblicken såg ut som en doodle. Både jag och maken hajade till av detta. En morgon när jag lite sömndrucken låg kvar i sängen kommer mannen in och vill visa mig ett test han gjort på facebook om vilken hund som skulle passa honom, han hade fått kungspudel och det tyckte han var lite roligt med tanke på alla andra tecken som kom. Jag skrattade och sa att jag gjort samma test för några dagar sedan och då fått golden retriver.

Jag hade en tarotkurs under en helg och när jag håller kurs får deltagarna lägga även på mig för att jag ska kunna bredda dem mer på djupet i sina tolkningar. Samtliga fick in hunden i sina tolkningar fast på lite olika sätt.

Känslan blev allt starkare och jag förde en ganska jobbig kamp mellan hjärnan och hjärtat under en period.  Jag ville inte ha en hund men jag kände så starkt att någon väntar på mig och jag började att leta allt mer frenetiskt. I detta letande när jag var inne på olika kennlar kände jag att det inte var en valp jag sökte utan det var en hund som är runt året gammal och denne finns redan i en familj någonstans, men de har ångrat sig angående sitt köp. Så jag letade dagligen på olika hundstall, blocket och facebook och började känna mig rätt stressad av denna press. Och jag fortsatte att se labrador, golden och pudel överallt. Eftersom jag hela tiden såg alla tre raser förstod jag inte om den var en labradoodle eller goldendoodle jag sökte och bad andevärlden att vara tydligare, men jag fortsatte att se alla tre raserna överallt.

Jag och maken var inne i en presentbutik och diskuterade alla tecken och han tyckte att jag såg det jag ville se. Knepigt sa jag eftersom nu när du säger det så ser jag på hyllan där en svart porslinspudel och där på bordet ligger en bok som heter doodle. Även han såg ju alla de tre raserna överallt och tecken på hundar så han såg faktiskt lite förvånad ut över detta "sammanträffande"

Känslan växte sig starkare, jag kände mig mer och mer jagad eftersom jag inte visste vad jag letade efter. En kväll på kursen chakrabalansering bad jag deltagarna, som denna gång arbetade med hjärtchakrat, att få träffa alla dem i livet som älskat dem villkorslöst för dem de är. Jag lämnade dem en stund i denna meditation och blundar för att känna vad för instruktioner som jag ska ge näst i meditationen. Och då ser jag en egen rad av människor som kommer till mig. Längst fram i denna rad står min älskade mosters hund Dino som var en svart labrador som jag älskade av hela mitt hjärta. Vi var som ler och långhalm jag och Dino. Har står där längst fram viftande på svansen och så lycklig och det bara strömmar kärlek från honom. Jag hör "jag har blivit återfödd och jag väntar på dig" Klicj i hjärtat igen- tårana börjar strömma och jag vet vad jag letar efter. Jag hade glömt all den kärlek som jag och Dino delade nog mycket av sorgen när han försvann utan att jag fick säga adjö när jag var liten.

Efter detta kände jag kopplingen allt starkare. Dagligen kunde jag känna hur han kallade på mig, jag såg honom gå bredvid mig till jobbet, jag kände hur han yrde av glädje i snön när den låg på marken en dag i mars. En fras i huvudet sa mig att namnet är viktigt, tänk på namnet när du ser hunden. Men hur sjutton skulle jag kunna hitta honom och vad var han för ras nu? Jag fortsatte att se golden, labrador och pudel. Återupprepning på högsta nivå. En vännina som är djurkommunikatör bekräftade mina egna känslor om att han fanns i en familj någonstans och att han fanns ca en timmes bilfärd bort. Göteborg nämnde hon i förbifarten.

Jag gick till jobbet en dag när allt kändes tröstlöst kring att kunna hitta hunden. Jag såg en man som kastade boll med en lurvig, krullig hund på avstånd. jag var tvungen att fråga om det var en doodle. Han berättade att det var en goldendoodle och att det var en så underbar hund, enkel att ha med sig överallt och otroligt lättlärd. Hunden hade en härligt lekfull, stabil och trygg energi som jag tyckte om. Klick i hjärtat igen- det var en doodle vi skulle ha. Men vilken sort golden eller labrador? Jag kom till jobbet ca en halv timme senare och satte mig direkt att titta på blocket, en känsla jag fick att jag var tvungen. En ny annons har kommit ut där det står GOLDENLABRADOODLE söker nytt hem. Jag blev alldeles skakis, klickar in på annonsen och börjar att gråta hejdlöst när jag ser bilderna på Teddy. Kroppen bara reagerade utan att min hjärna hängde med, vad hände där liksom...
Teddys mamma var labrador/golden och pappa storpudel. Alla tre raserna i en hund. Han fanns hos en familj utanför Göteborg och var 10 månader gammal. Jag ringde på annonsen och det visade sig att hon lagt ut den bara cirka 20 minuter innan jag ringde och att jag var först. Beskrivningen på hunden kändes klockren till vår familj och vi bestämde att träffa hunden redan nästa dag.
Jag sökte på namnet Teddy när jag gick hem den dagen. Teddy kommer från Teodor som betyder Guds gåva. Ta emot denna gåva hörde jag samtidigt som jag kände klicket i hjärtat igen.

När vi åkte till Göteborg var jag så nervös och rädd inför vad som skulle ske. Jag ville ju fortfarande egentligen inte ha en hund, men om det är Dino kan jag ju inte lämna honom där när han kallat på mig. När vi kom fram möts vi av en övrlycklig hund som bokstavligen förser sig över mig och svassar efter mig. Maken hälsar han glatt på men ger mig uppmärksamheten som att det är dig jag följer. Under besöket började han sedan att lägga om strategin till mannen precis som han fattade att han måste smöra för honom också eftersom han skulle leva ihop med honom med. Ägaren nämnde också i förbifarten att ni skulle sett hur glad han var när snön kom, men det hade jag ju redan sett i mitt inre (fast det sa jag inte högt)
När vi åkte därifrån tittade han på oss som att han undrade varför han inte fick följa med oss in bilen nu när vi hade träffats.
När vi kom hem informerade vi våra barn om läget, som inte visste något om vad vi diskuterat de senaste månaderna, behöver jag säga att de blev överlyckliga över frågan om vi ska skaffa hund. Var hittade du honom pappa? blev frågan. De kunde inte tro sina öron att det faktiskt var mamma som letat efter hund, och det har ingen annan heller i vår vänskapskrets, jag har ju aldrig varit hundtypen direkt.

När Teddy kom var de första veckorna oerhört tuffa, han var inte direkt som jag förväntat mig med en massa bitande och nervositet som mestadels gick ut över mig eftersom han var med mig på dagarna. Men med en healing från en vän (fungerar bättre när någon utomstående gör det i många fall) jag var för nära honom och tog in alla hans energier och kunde inte riktigt göra mig av med det, så när Didriane gjorde healing på både mig och Teddy var det som att vända ett nytt blad. Han blev oerhört lugn och tillfreds redan samma kväll. Vi har sedan sakta men säkert fått en oerhört fin kontakt. Vi ser hur tillfreds han är med livet och med allt vi lär honom och han är så kvicktänkt. Nu börjar han att bli den hund jag såg i mina visioner. Hur han ska användas som vårdhund vet jag inte riktigt än, det är i alla fall ingen traditionell vårdhund inom rehabilitering eller äldreomsorg. På något sätt känner jag att Teddy kommer att hjälpa mig med att peka ut känslor och hjälpa till att lindra ångest i någon mån med våra klienter. Han är i alla fall oftast väldigt duktig när vi arbetar på mottagnige då han lägger sig under healingbänken under behandling eller bredvid oss i samtal.
Hur vår arbetsrelation kommer att se ur får framtiden utvisa och jag är säker på att jag kommer att få vägledning om vad det ska bli :)
  

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln