Dag 17 av 100 - steg fyra till upplysning

Steg tre handlade om reflektion för att börja bli medveten om dig själv och det liv du skapar. Och detta är en process som pågår hela tiden. Vi kan aldrig sluta att reflektera för reflektionerna blir högre och mer ärlig ju högre du kommer i din utveckling. Däremot är det skillnad på att låta reflektionerna ske utifrån tanken eller känslan.
Som jag ser det så är vårt sanna väsen i allt som känslan förmedlar, men tanken behöver hjälpa oss att förstå den för att sätta ord på vad det är som sker. Men tanken vill gärna ta större plats och tränga sig förbi hela tiden. Och det är den omprogrammering som behöver att ske för att gå mot upplysning, att tanken inte ska få råda.
Eftersom upplysning är ett tillstånd av att vara i ditt sanna jag med att uppleva allt det som är du och förstå vad det är du skapar omkring dig. Det gör du genom att följa hjärtat och intuitionen, som är en del av själens röst. Tanken bör då endast användas till att förstå hjärtats önskningar och hjärnan blir ett verktyg att kunna skapa allt det som själen vill få uppleva.
Omprogrammeringen handlar därför till viss del om att få hjärnan och hjärtat att byta plats. Vi får lära oss under vår uppväxt att det är hjärnan som ska styra och nu ska du lära om detta mönster. Det är faktiskt det som börjar att ske när du mediterar och börjar att bli medveten om dig själv. Du startar en omprogrammeringsprocess.
I denna process händer det massor och det är olika för varje individ vad som sker, hur det sker och när det sker.
Du bestämmer takten genom hur snabbt du vågar att ta dig framåt, det vill säga hur snabbt du vågar att släppa det trygga och invanda.
Vad som sker beror på vad du upplevt genom livet, om du har många traumatiska upplevelser med dig är det mycket minnen och känslor som behöver släppa från din kropp, då kan det ta litet längre tid, för tänk hur lång tid det har tagit att sätta sig där. Även den som inte upplevt stora hemska upplevelser i livet finns det alltid saker som behöver att skalas av, att gå igenom sitt så kallade mörker. Det är en del av processen. Därför är det många gånger jobbigt att utvecklas andligt och därför stannar också många för att de inte vågar att gå igenom detta eller tror att det inte är normalt att detta sker.
Hur det sker lämnar jag upp till andevärlden och till min kropp. För andevärdlen hjälper mig att styra skutan genom sin vägledning om vad jag ska göra för att gå igenom processen på rätt sätt för mig. Kroppen kommer att visa dig vägen genom den inbyggda intelligens mot vad som gör att den frodas och mår bra. Om du tar dig tid att lyssna på kroppen kommer den att ge tecken. Men det är ett annat inlägg...

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln