Dag 12 av 100 - Den läkande processen ur depresssion

Jag fick en upplevelserik insikt till mig igår som jag kände är viktigt att berätta om eftersom jag arbetar med att sprida kunskap om hur ohälsa fungerar på ett djupgående och känslomässigt plan.
Ofta upplever jag många olika tillstånd för att kunna förstå känslan och energin av hur det är för att kunna hjälpa andra ur denna situation. Denna gång har jag under en lång period av cirka tre månaders tid upplevt en mindre depression till och från. Vissa dagar har varit för j.vliga rent ut sagt och andra dagar har det fungerat bättre. Men någonstans har jag känt att det har varit ett syfte med detta tillstånd eftersom jag den senaste tiden träffat på klienter som lider av just depression, nedstämdhet och känslor av att vara värdelös. Så andevärlden har ännu en gång hjälpt mig att förstå ett tillstånd. Halleluja vad upplyftande det har varit.....
I vanliga fall kan jag känna mig nedstämt vintertid men då kan jag enkelt avhjälpa det med hjälp av min sollampa, eftersom vi varit under detn ljusaste tiden på året har ingen lampa hjälpt i detta läge direkt. Och jag har vridit och vänt på problemet om hur jag skall komma ur det, var är nyckeln ut liksom....
Igår var en riktigt hemsk dag, jag var så nere och modlös som i ett bottelöst träsk som jag aldrig ville komma upp ur.  Jag fick en känsla av att jag först måste skriva ner hur det känns för att se det och förstå med både känsla och tanke. Orden som kom var: 

Hopplöshet - när ska detta ta slut, det finns ingen väg ut, jag och mina anhöriga har provat allt
Maktlöshet - det finns inget jag kan göra och inte heller mina anhöriga vet vad de ska ta sig till med detta tillstånd
Energilös - det finns ingen kraft eller ork till att orka göra någonting och så fort jag gör en liten ansträngning som att laga mat eller köra barnen till aktivitet så försvann all den enrgi som hade kunnat laddats upp. Ebergin duger till att ligga och titta på tv eller stirra in i väggen.
Värdelös - jag orkar inte göra något och därför duger jag inget till. Jag kan inte användas till något och därför är det nog innen annan som tycker att jag duger heller
Skuld och skam - när jag inte orkar göra något kommer skulden att jag är en börda för andra, jag sliter ut min omgivning när de tvingas axla allt ansvar för till exempel sysslor.
Att inte förstå vad det är som orsakar detta tillstånd och hur sjutton jag skall ta mig ur det. När jag blir oförstående blir jag lamslagen och apatisk. Jag lägger mig även i en offeroll att jag inte kan göra något åt problemet (vi kan alltid göra något enligt min me ning men man kanske inte försökt allt eller tagit emot hjälp som kan ge utdelning)

I meditation kom jag plötsligt på det: depression, nedstämdhet och känslan av att vara värdelös härstammar från att man inte lever upp till de förväntningar som råder. Det kan vara mina egna förväntningar av vad jag tycker att jag borde kunna göra eller andras förväntningar av hur jag bör vara, det kan även vara både och.
För att krossa denna ilussion som inte är sann är rimligtvis lösningen att först bena ut vad är det för förväntningar som finns på mig. 
Så jag reflekterade över mina egna förväntningar som är att kunna ta hand om hem, barn och make som jag alltid gjort. Jag har tidigare i livet varit den som hållt i ordningen, kommit med ideér, bakat, kollat barnens veckobrev från skolan och så vidare. Jag har även varit den sprudlande glad som sprider ljus omkring mig. Nu när jag inte haft energi att kunna göra detta i den mån som jag förväntar av mig själv duger jag alltså inget till. Jag har inget värde i min familj längre.
Nästa steg gick jag till min make och berättade om mina upptäckter och frågade om hans förväntningar. han hade en: att jag skulle vara glad.....och hur lätt är det när glädjen inte finns liksom? Hamnar vi i ett dödläge då.
Nej, det finns alltid en väg ut. Vi tog en kort sväng med hunden och kom in på diskussioner som handlade just om känslan av att inte duga och räcka till. Han upplevde nämligen samma sak att hans kärlek inte räcker för att jag ska vara glad. När vi väl reflekterat över flera olika aspekter inom vad vi båda kände samt fick en ljuvlig stund tillsammans sittandes vid vattnet hände något. En process började att ta form om vad problemet egentligen berodde på.
När denna process börjar att gestalta sig få alla parter en djupare förståelse för vad kärnan i problemet egentligen innebär och läkningen kan starta.

Idag känns livet betydligt ljusare, jag har mer energi än på länge och har en stor förhoppning om att när vi nu förstår problemet kan lösa det tillsammans på nya sätt. Och jag har mycket mer på fötterna i att kunna möta mina klienter med helt nya frågor om hur vi tillsammans ska lösa dennes situation.... I Feel great :)

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln