Dag 4 av 100 - Att skriva utan inspiration

Vad skriver man när det känns som att man inte har något att förmedla?
Det är nog ett av de största problem jag har med mitt skrivande vare sig det gäller blogginlägg, dela budskap på facebooksidan eller i vilket sammanhang som helst.
Samtidigt som jag har hur mycket som helst inom mig som vill ut så kan det kännas som att det inte värdefullt för någon annan att veta.

De tankar som kommer till mig idag handlar dels om den transformation som jag har gjort. Tidigare såg jag mig som en sprallig, energisk, glad och humoristisk person. Vad jag har blivit är oftast en lugn och djup person. Jag ser längre ingen vinning i att samtala om väder och vind eller andra ytliga ting. Det ger mig inget att diskutera saker på ytan. En intressant diskussion för mig handlar om djupare perspektiv på livet, hur en människa ser på livet, olika teser som kan diskuteras i oändlighet eller känslosystem.
Detta gör i många sammanhang att jag hamnar avsides i sociala sammanhang, då jag väljer att vara tyst. Det gör att jag kommer längre ifrån många sammanhang i samhället då jag ser saker ur andra perspektiv. Det gör att jag helst inte vill diskutera all problemtik som finns i samhället för det gör mig ledsen att det ser ut som det gör. Jag tror ju ändå någonstans att vi alla kan hjälpas åt för att skapa förändring. Men när det är bomstopp på många ställen känns det ofta tröstlöst att ens diskutera förändring med många, då det kan handla om inrutat tänkande och ovilja att se saker på annat sätt.

Ibland kan jag därför tänka att andra ser att jag har blivit tråkig. Jag har själv egentligen inget problem med det, då jag gärna hade satt mig att kura själv i en stuga i skogen. Där jag kan få vara en tid med meditation, reflektion och skrivande på böcker.
Jag vill kunna leva dagen som den kommer och det är många gånger svårt i vårt inrutade samhälle. Du behöver på förhand boka in att då ska vi träffas, den dagen är det firande av något, då ska vi hjälpa till med det, de dagarna måste vi arbeta och så vidare. Men när man inte har lust att göra just det man bestämt just den dagen, många förstår inte det tänket.  Nu för tiden får jag ofta säga att jag vet inte om jag orkar den dagen eller jag vet inte vad jag känner för just då och många tar illa vid sig av detta och tror att det handlar om dem personligen. Men det handlar om mig och mina behov.
Om jag ska orka gå igenom allt som jag känner är på väg, om jag ska orka att arbeta med healing och energisamtal behöver jag vara på topp de dagarna, och då är vilan emellan oerhört viktig för att jag ska lyckas göra ett bra jobb.
Jag vet att jag kan klassa mig som arbetsnarkoman för jag har ett ofantligt driv för min verksamhet. Jag vill så mycket och tycker att det är så roligt att se mina klienters processer mot att skapa sina bästa versioner av sig själva. Det är så häftigt att få vara en del av detta. På något sätt ger det mig livet att få se någon annan skapa livet med min hjälp. Men ibland glömmer jag av att uppleva själv emellan, och då ska jag vara lärare att lära ut detta. Spännande eller hur? 

Sammanfattningsvis av detta ingenting skrivande idag är nog att ibland behöver vi ha stilla reflektion och begrundan. Vi behöver dagar då vi känner oss lite låga. Vi behöver dagar då vi erkänner våra inte så glada känslor för oss själva. Då är det bara att acceptera att läget är som det är och att precis närsomhelst kan det vända av något som sker. Så det jag tänker ägna mig åt resten av dagen är att upptäcka vad är det för spännande som ska hända efter denna lilla dipp i livet.... 
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln