Vad är hopplöshet?

Jag blir så ledsen, förtvivlad och hamnar i djup sorg när jag ser hur vi behandlar våra medmäniskor.
och att det är så lätt att hamna där själv.
Talade med en god vän som sa orden att vi lever så primitivt. Alla fokuserar så på att ta hand om sig och sitt att medmänskligheten försvinner. Vi lever bara för att överleva.

För det är precis så det känns inom vården, skola, socialtjänst, polisen eller vilket arbete med människor du än väljer idag. Våra samhällsfunktioner som skapats för att hjälpa människor i nöd har tappat medmänskligheten. Alla är så pressade i sina slimmade organisationer att vi inte längre orkar att lyssna, bry oss och ta hand om människan.
Vi skapar så många krav och gör det så tungt för oss att känslan försvinner.
Jag har så många gånger varit upprörd och arg över hur våra samhällsfunktioner inte fungerar idag. Jag orkar inte vara arg längre. det finns bara en sorg kvar med känslan att ingenting händer. Vi fortsätter att gå åt fel håll och vad kan den enskilda människan göra för att skapa bättre förutsättningar undrar jag i mitt sinne.
vad kan jag göra för att skapa förändring? Går det att skapa förändring? Vill människor ha hjälp att skapa förändring?

Vi har alla så ofantligt mycket kunskap i oss. Så många insikter som kan få komma fram. Så mycket omtanke. Men låter vi allt detta komma fram. Är det hopplöshet som gör att vi inte vågar ta steg?

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln