Kaos

Det syns inte på utsidan. Men det känns inuti. Hur många är det inte
som håller ihop sig själva trots att man bara vill rasa?
Känslorna som bara hopar sig. Stockar sig i halsen och sätter sig som en klump i andningen eller snörper åt kring hjärtat.
Många lider något oerhört av detta. Några kanske bara känner av det som en liten distanserad oroskänsla.
Att leva nära sina känslor kan kännas övermäktigt för du känner minsta lilla nyans av förändring i kroppen. Samtidigt är detta kroppens sätt att kommunicera. Genom känslan av att det till exempel stockar sig någonstans i kroppen.
Så hur kan du arbeta dig igenom känslan och förstå vad det är som din kropp vill förmedla till dig?
Ett av mina bästa råd är att använda dig av din andning. Fokusera på in och utandning och känn igenom om det sitter ett stopp redan där. Du kan känna det som att någonstans kan lungorna inte fyllas helt, eller att ett litet stopp gör att luften inte töms helt.
Fokusera sedan på ditt hjärta medan du andas. Fråga hjärtat vad det är som felas.  ofta får du ett stillsamt svar tillbaka som för mig just nu till exempel handlar om att jag behöver andrum för att meditera. Meditera för att hitta tillbaka till lugnet och den sanna kommunikationen från mitt inre.
Jag kommer inte att få svaret någon annanstans ifrån. Detta gör mig oerhört frustrerad. Det är ju så mycket lättare om jag kunde få svar från någon annan och slapp gå in att känna.
Jag har därför anmält mig till en djupgående kurs med meditation och regression för att få bukt med mina inre svar.
Det mitt hjärta förmedlar just nu är att ha  lugn, meditation, tålamod och tillit. Allt kommer att lösa sig till det bästa. och det tror jag att det gör. En stor leverans kommer snart och jag behöver göra mig redo för den. Men tålamod är också mitt stora dilemma här i livet.
och tänk om det är så att jag är rädd för leveransen? Jag kanske är rädd för allt det fantastiska som skall komma in i mitt liv och känner kaos för detta.
Tänk om vi människor är så rädda och hämmade för att skapa vårt perfekta liv att vi väljer att inte tro på oss själva?

Dags att gå till botten med detta. Dags för meditation och frigörande dans för att hitta balansen igen.

kram på er alla där ute i etern :)