Hur uppfattas jag som själavårdare

Jag vill inte visa upp en fasad av att jag aldrig mår dåligt.
Eller en bild av att jag alltid vet hur jag ska hantera mitt liv för att alltid vara glad och lycklig. Jag vill försöka att dela med mig av mina sanna känslor som pågår för att kunna dela till er att alla våra känslor ger utveckling. Bara vi är sanna mot oss själva om vad våra känslor säger till oss.
För det första så kan vi inte alltid vara glada och lyckliga. Den som ger sken av att allt alltid är bra kanske döljer en del smärta för sig själv.
Alla har vi ibland känslan av att inte veta vart vi skall ta vägen. Att hur skall jag kunna orka att ta nästa steg framåt, sår väcks upp och sorger kommer till oss. Men det är också detta som är livet och vad det innebär att leva.

Jag är väl just nu i en liten dal. Jag känner mig lite villrådig hur jag skall ta mig vidare och hur jag skall breddas. Det känns lite trögt men samtidigt en avvaktan i att något riktigt stort är på väg. Jag har svårt att sitta still och det kliar inombords. Transformationen härjar och byter ut gamla invanda rutiner.
Det som är viktigt för mig i detta är att känna efter vad som känns rätt och fortsätta följa min intuition. Och i detta att använda mig av de verktyg som jag har. Meditation, dansen och att andas bland annat.

Jag tror att det är viktigt att de som arbetar med människors inre har en trygg men ärlig utstrålning. Om jag skall kunna få mina klienter att leverara sina inre svar och arbeta med sina känslor och jag alltid verkar vara på topp, då kanske känslan hos mina klienter är att det är omöjligt att kunna matcha en vägledare som alltid utstrålar fullständig lycka och total harmoni- hela tiden.
Livet innebär motgångar och prövningar. För oss alla. 
Jag har verktyg som jag använt och använder för att hjälpa mig själv.
Jag delar med mig av mina erfarenheter med förhoppning om att detta skapar igenkänning och kan hjälpa någon annan.

Etiketter: sårbar

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln