Halleluja!

Halleluja var det ja. En kristen erbjöd sig att be för min arma själ. Så att inte ondskan skall sätta klorna i mig genom andligheten jag utövar. Så snällt av dem. Det kanske kan hjälpa mig lite på traven att bli en bättre renlevnadsmänniska ;)

Dessutom så brukar jag faktiskt be själv. Jag ber om hjälp från andevärlden, om vägledning och om styrka att klara av det jag har framför mig i svåra tider. Skillnaden i min bön är att jag inte säger Amen efteråt och att jag inte använder "traditionella" böner som t.ex fader Vår. Men jag har fått svar och råd på vägen varje gång som jag ber om hjälp. Svaren kommer inte alltid i den form som jag tänkt mig. men på något sätt kommer alltid en lösning tillbaka. Så då tänker jag att alla böner verkar fungerar på sitt sätt.
Om det finns någon ondska i detta- då har i alla fall inte jag upplevt detta

Faktiskt så tycker jag att det är så synd att många inom olika religioner bannar varandra. När vi i grund och botten egentligen tror på samma sak. En Gud som är god, som tar hand om oss (så långt det nu går) som inte är fördömande utan låter oss vara unika och växa i vår egen takt. Denna Gud ser bara lite olika ut i olika religioner. Och att vi tar oss till henom på olika sätt.

Jag fördömer ingens tro på något sätt. Min uppfattning är att var och en får skapa sin egen tro. Men jag tycker att det är så förbannat lessamt att många skall klanka ner på andras tro. Att det skulle finnas ondska i andligheten. Denna hemska andlighet som skall driva oss från den rätta guden. Vaddå, den rätta guden undrar jag? Vem säger vem som är den rätta? Som sagt så tror jag att det är samma Gud i alla religioner- så det finns väl bara en, eller? Tänker man på till exempel grekisk mytologi så fanns det i och för sig många gudar. Och det kanske inte heller är helt fel. Det kan ju vara svårt för en Gud att hålla koll på alla delar själv.

Jag tror att Kärleken är vårt rätta element. Och det har jag hävdat redan långt innan jag visste om allt vad detta med andlighet skulle komma att bli för mig. Med kärlek, respekt och förståelse för varandra skulle världen kunna se så mycket bättre ut. Nu hävdar inte jag att jag lever efter detta fullt ut alltid. Jag kan också vara vred och otroligt irriterad på min omgivning- och då har jag nästan ingen förståelse alls. Men jag försöker att för det mesta tänka ett steg längre om människan som jag har framför mig. Vad har den varit med om, hur ser den på situationen och ibland får jag helt enkelt vända andra kinden till.

Har ni tänkt på hur mycket kärlek och gemenskap det finns hos oss människor när en katastrof inträffar? Hur människor kämpar för andra för att rädda och vårda. Då är vi alla lika inför varandra. Då är allas lika värde lika mycket värt. Tänk om vi kunde se alla som unika och lika värda varje dag. Även den som vi kanske inte alltid drar jämt med. Men även den som vi inte passar fullt ut med kan vi lära oss mycket av. Se under skalet/ ytan och försök att förstå.

Att förlåta och förstå är stort och kan vara väldigt svårt. Men vad jag har sett längs min livsväg är att med förståelse, förlåtelse och kärlek, då mår i alla fall jag bättre över att jag inte dömt någon. Utan bara låter denne vara i sin tro och livsväg. Genom att arbeta andligt och med personlig utveckling har jag fått en mycket större toleransnivå gentemot mina medmänniskor än vad jag hade förr. Och jag lär mig mer om detta varje dag. Vi behöver inte klanka och se ner på varandra. Vi är alla stora ändå- var och en på sitt sätt.

 Min andemening med allt detta, som låter som rent nonsens är: Jag berörs av detta. Jag blir sorgsen över att inte alla kan se det som många medium faktiskt ger till sina medmänniskor. Respekt, vilja att gå vidare, tro på varandra & andevärlden, coachning, kärleksfulla budskap och en jädra massa bevis på att andevärlden finns ibland oss och är ruskigt intelligenta. . Jag ser människor som hjälper och tar hand om varandra. Hjälper till på varandras livsväg. För jag går också framåt i att hjälpa en klient. När jag har sett den lycka och kärlek som kommer igenom och förstår att jag har hjälpt någon. Då tar jag ett långt skutt framåt på min bana.

 Jag kommer att fortsätta att arbeta med andevärlden så länge jag ser att jag gör gott för mina medmänniskor. Den dagen jag sårat eller förnärmat någon genom mitt arbete- Då är det dags att lägga ner.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln